Man kan inte säga annat än att Kanye Wests sjunde album The Life of Pablo gjort en grandios, och i vissa bitar bisarr, entré. Det har föranletts av ett antal turer kring titlar, singlar och släppdatum, tweets om Bill Cosbys oskuld och premiärspelning på en webbsänd modeshow där han även annonserade för ett spel om sin bortgångna mammas väg till himlen. Nåväl, Kanye West är Kanye West. Oförutsägbar, geniförklarad, hatad liksom självproklamerad gud, som ofta skapat guld i musikväg. Inget album har varit det andra likt.
Genistatus eller inte – det nya albumet är för stökigt. Melodierna finns, beats likaså, en hel del kul verser därtill. Men sammantaget är det mer abstrakt konstmusik än något annat, med för många idéer på för litet utrymme, en briljant och splittrad hjärna vars många kockar inte lyckas koka soppan tillsammans. Kanye West, som på många spår faktiskt känns märkligt frånvarande trots att albumet mest handlar om honom själv, växlar motsägelsefullt mellan det personligt reflekterande och det fjantigt egocentrerade, varav det senare får störst utrymme.
Soundet är upphackat och splittrat. När det blir tillräckligt intressant, som på Waves med Chris Brown, kan låten brytas utan att någonsin ha nått crescendo. Det finns mycket blaj att hoppa över, bitar som blott lämnar ett nja efter sig.
Men naturligtvis saknas inte fantastiska inslag. Här finns också drag av alla hans tidigare faser. Inledande Ultralight beam, med sin mässande gospelkänsla, är en grandios entré värd namnet. No more parties in L.A. är en på flera sätt old school-osande, riktig raplåt, med sina sex minuter längst på albumet.
The life of Pablo är tätt på gäster, däribland Rihanna, Kid Cudi, Kendrick Lamar och Frank Ocean. Rihannas spår, Famous, är märkligt blekt, trots den klassiska Sister Nancy-reggae-samplingen.
Det grandiosa övertygar helt sonika inte till fullo, snarare är The Life of Pablo ett fall där det pampiga anslaget ofta stjälper snarare än hjälper. Ingen begränsar Kanye Wests fria skapande. Inte heller han själv. Resultatet är bra. Ett litet ord som inte riktigt duger åt genier och gudar.
