Josefin Öhrn & the Liberation har delat bolag med Audionom och turnerat med Les Big Byrd och det är där de hamnar, monoton rock med en psykedelisk udd.
Josefin Öhrns röst kan både sväva och bitas, på det suggestiva titelspåret pratsjunger hon till en början, jag tänker på Patti Smith, men även Spacemen 3.
Starkaste spåret är Dunes där synthar och elgitarr pumpar låten framåt, med en lockande melodislinga på slutet. Bra låtar rakt igenom, men den omedelbara pulsen försvinner en bit in i skivan. Däremot kan jag tänka mig att bandet kan vara rena explosionen live.
