Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/4

Jaime, Louise och Ane!

GP:s Jan Andersson upptäcker en kåkfarare från Kalifornien, grips av Louise Hoffstens skillingtryck och förundras över Ane Bruns coverval.

Ny bekantskap: Jaime Wyatt

I somras smög Jaime Wyatt (inte Jamie Wyatt!) ut sitt briljanta men korta countryalbum Felony blues på Spotify, och sedan dess har jag inte kunnat sluta lyssna. Musiken är makalöst snyggt levererad av bland andra Ted Russell Kamp och Punch Brothers Gabe Wincher. Sam Outlaw medverkar på Your loving saves me och huvudpersonen själv, Jaime Wyatt, sjunger vackert om kärlek som kom och gick, om att sväva runt i rymden och framförallt om sina upplevelser i fängelset, dit Jaime Wyatt skickades efter att ha rånat sin langare. Det är ingen slump att LA Times kallar henne för countrymusikens 50 cent. Fast Jaime Wyatt är betydligt coolare.


Nytt album: Louise Hoffsten

Louise Hoffsten sjunger skillingtryck. Det låter kanske inte som en partyraket, och det är det inte heller, men Hoffstens nya album Röster ur mörkret (släpps 13 oktober) är varmt och värdigt, stämningsfullt och gripande. Texterna från tidigt 1900-tal andas desperation och bottenlöst elände, men trots att de är ett sekel gamla känns de närmast dagsaktuella.


Ny coverplatta: Ane Brun

Knepet för en lyckad cover är att välja ”rätt” låt. Men ännu viktigare är att tolka låten på ”rätt” sätt, det vill säga personligt, uppriktigt och helst väsensskilt från originalet. Nästa vecka släpper Ane Brun en coverplatta med låtar som inte med bästa vilja i världen kan kallas ”rätt” (bland annat I want to know what love is, Unchained melody och samma version av Mariah Careys Hero som Ane Brun sjöng på Ebbots ark härom veckan) men eftersom norskan lyckas tolka de här trötta popklassikerna både personligt och uppriktigt så gör det inget. Always on my mind är till exempel smått fantastisk.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.