Men när jag ser dem inför festivalens hittills största publik så råder det ganska snart inga som helst tveksamheter kring att Imagine Dragons i själva verket är en fattig variant av The Killers. Utan desperationen, med tribal-trummor och guldmålade gitarrer.
För där The Killers på ett elegant sätt lyckas parera alla collegerock-faror så hamnar Imagine Dragons mitt i dem. Radioactive och On top of the world är naturligtvis riktigt härliga hits och bandet har turnerat sig till ett bra sound och driv, men de stora trummorna ekar i längden väldigt tomt på ett sådant där amerikansk radiovis.
Sångaren Dan Reynolds är, charmigt nog, väldigt tacksam över att han får vara här och spela sina låtar och han berättar att Imagine Dragons ”inte tar något av det här för givet”. Det skulle jag inte heller göra om jag var han, Imagine Dragons har fortfarande en hel del kvar att bevisa.
