Strax innan Icona Pop ser jag ett killgäng och ett tjejgäng som ska fylla på sina vattenflaskor inne på Ullevi. Grabbarna trängs och knuffas och skvätter ned varandra. Tjejerna väntar tålmodigt, luttrade från bambakön och framåt, innan de lugnt tar sitt vatten och går för att dansa till Icona Pop.
Jag blir ledsen när jag ser det. En liten händelse, men ändå så vardaglig och så djupt provocerande.
Men så skönt sedan när Aino Jawo och Carolina Hjelt med absolut självklarhet tar plats på scenen och pumpar igång sin hårda, kaxiga, dansanta popmusik. Summerburst handlar nästan uteslutande, i alla fall på scenen, om snubbar i t-shirts och keps. Så vana att ta plats och synas att de liksom knappt ens bryr sig.
Icona Pop, numera med en enorm vana av att ta sig an alla sorters publik, tar sig an uppgiften med fullt fokus och en utstrålning som ingen annan i uppställningen av DJ:s inte är i närheten av. Aino och Carolina är helt enkelt kvällens enda riktiga popstjärnor. Ja, de pumpar ett fläckfritt, snyggt och genomarbetat set ur anläggningen, trycker till med basen på exakt rätt ställen. Someone who can dance är elegant, Emergency höjer intensiteten och I love it är fortfarande rena rama brandlarmet till låt.
Det som gör starkast intryck är ändå att Icona Pop är popstjärnor, publikdomptörer och proffs på alla delar i sin arbetsbeskrivning. Några hits till och då blåser alla Summerburst-snubbar av banan för gott.
