9,95 sekunder tog det för Usain Bolt att springa 100 meter på VM-finalen under lördagskvällen, och det tar absolut inte en hundradels sekund längre innan Liseberg är ett vakuum av skrik, händer i luften och allsång. Noel Flike, Ludwig Kronstrand, Dante Lindhe och Axel Liljefors Jansson, grabbarna i Hov1, gör det onekligen bra. De kom och segrade. Plötsligt var Hov1 på topplistorna och att lyckas ro hem ett näst intill fullsatt Liseberg är imponerande.
När Kärleksbrev dånar ut över havet av Hov1-entusiaster verkar det vara kvällens höjdpunkt. Röken från scenen sveper över en manisk publik och beteendet längst fram visar på att det hade kunnat vara både One Direction eller Markus & Martinius som står några meter därifrån.
Hjärtekross, svek, sex och kärlek
Det låter som om samtliga texter handlar om hjärtekross, svek, sex och kärlek. Ja, det gör ont att vara ung. Men det är ett fint kontrast ändå. Att trots det mörka som högstadiet, gymnasiet, första kärleken och allt det där kan innebära, så kan man komma till Liseberg och dansa av sig med likasinnade. Att kunna stå där, och gå igenom det som just då är ett helvete för en tonåring, med killar på scen som vet exakt hur det känns.
Hov1 är en del av den musik som idag präglar den yngre generationen och som förmodligen blir en byggsten i deras liv. Det kanske inte tilltalar så många som har passerat gränsen till vuxen (speciellt inte när de får för sig att klä av sig till bar överkropp, kom igen)... men vad gör det, egentligen?
Inte framme riktigt än
För en 25-årig recensent känns det möjligtvis som ett försök att likna Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray och Lorentz. Nej, de når inte ens halvvägs dit men visst är de charmiga på sitt eget lilla vis. De har redan tagit sig an de stora scenerna, men de är inte framme riktigt än. Även om de gör singrej bra idag, kommer de kunna göra det ännu bättre om några år. Och det märks ganska tydligt att det här bara är början.
LÄS MER:Hov1 på turné med nya skivan
LÄS MER:Hov1 åker på sommarturné
