Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Gustavo Dudamel släpper inte taget om Göteborg

Några år äldre, massor av mer erfarenhet, men med samma känsla för Göteborg. "Jag älskar att vara här", säger Gustavo Dudamel, på besök i sin gamla hemstad.

Han har vita sneakers, blåa jeans, svart t-shirt och ett stänk grått i håret. Ibland, när han vänder sig tillräckligt åt sidan, ser man leendet. Det är repetition av kvällens konsert, med Schumanns symfoni nr 3 och utvalda orkesterstycken ur Wagners Nibelungens ring, årets enda med dem han kallar sin familj: Göteborgs symfoniker. Gustavo Dudamel ler med hela ansiktet och musiken forsar ut som en flod i den nästan tomma konsertlokalen. 
När sista tonen i avslutande Valkyrieritten klingat ut, applåderar han sina musiker, skrattar.
- It was good. Very good. 

Musikvalet, mötet mellan orkestern och deras tidigare chefdirigent och återträffen med den göteborgska publik som stolt tagit honom till sina hjärtan; allt talar för att konserten kommer att bli något extra. Och, förstås, ett par timmar senare är det som att publiken aldrig vill att han ska gå. Han kommer in till stående ovationer, gång på gång, alltid bland sina musiker, aldrig framför. Han applåderar dem, tar i hand. Musikerna kramas, tackar varandra.

Pressat schema

Gustavo Dudamel är en upptagen man; chefdirigent för Los Angeles Philharmonic och Simón Bolívar-orkestern i Caracas, och utöver det fler prestigefulla projekt som fyller kalendern. Snart ska han resa vidare mot sommarens turné med Berlinfilharmonikerna, med samma musikaliska program som i Göteborg. Det är i sista stund vi fått möjligheten till intervju i hans pressade tidsschema och vi är inte ensamma om att rycka i honom, här finns också representanter från Konserthuset i Stockholm som stämt träff; i december dirigerar han vid Nobelkonserten. 

Ändå är det en avslappnad Gustavo Dudamel som möter oss en stund efter repetitionen. Glad, ganska stillsamt resonerar han, ibland avbruten av ett mess eller telefonsamtal som han ursäktar sig och svarar på. 

Vad är det som gör Wagner så fascinerande och spännande att göra?
- Oh, Wagner! Wagner har så mycket vi kan referera till, det är väldigt filmiskt, historierna så episka, musiken så full av skönhet. Wagner får alltid din själ att växa, ger alltid en unik energi. 

Hur tar du dig an honom, vilka svårigheter finns?
- Med en såhär fantastisk orkester, de kan spela vad helst du sätter framför dem, så jag vill skapa något som går utanför deras rutin. Så, i stället för det musikaliska, fick vi börja med att jobba med fantasin, med att tro på berättelsen, tro på att du är i en skog, där allt är ljust, allt är mörkt, där det är magiskt. Om du inte är rädd för spöken kan du inte spela den här musiken. Det är det som är hemligheten, fantasin kring detta, som gör musiken så speciellt.

Din konsert här är sedan länge slutsåld, det finns ett särskilt band mellan dig och orkestern och dessutom mellan dig och göteborgarna. Hur känns det att vara tillbaka?
- Hur jag känner? Jag är så glad. Detta är hemma för mig. Nu har jag dessutom haft möjlighet att gå runt mycket, njuta av staden. Det är också första gången min fru är med mig här, nu har jag chansen att visa henne detta.

Vad har du visat henne?
- Allt det vackra här, den goda maten, folket.

Och hur har det varit att återse orkestern?
- Det är som att träffa sin familj. Det är längesedan nu, fyra, fem år sedan. Men känslan är den samma. Jag har många goda vänner här, vi kan träffas, gå ut och äta och prata, säger han och berättar om besöket på 28+ kvällen före.

Om Göteborgs symfoniker var en person, hur skulle den då vara?
- Den här orkestern skulle vara en väldigt trevlig person, full av ungdom, full av själ, med ett väldigt gott hjärta.

Ditt första möte med orkestern var 2005 när du ersatte Neeme Järvi som blivit sjuk. Kan du minnas hur du kände?
- Jag förväntade mig ingenting. Vi startade repetitionerna och jag kommer ihåg att direkt (Dudamel knäpper med fingrarna) fanns det en kontakt mellan oss. Det var väldigt speciellt. Sedan blev jag erbjuden jobbet här, allt gick väldigt fort. 

Hur var de första tiden?
- Det var en annorlunda kultur, men jag har lärt mig mycket här. Disciplinen och flexibiliteten som orkestern har, det är en skatt som jag har inom mig alltid. Och orkestern har en vacker musikalisk tradition. 

Och vad tror du att du gav dem?
- Jag? Nej, jag tror snarare att vi delade saker. Energi, en önskan att bli bättre varje dag, styrkan att kunna göra alla våra projekt tillsammans.

Som dirigent står du i blickfånget för din publik och uppmärksamheten kring dig är enorm, hur påverkar det dig att ha blivit ett känd namn?
- Det påverkar mig inte. Jag känner mig bara annorlunda för att jag är äldre och har mer erfarenhet. Jag känner mig inte som en superstar, det är jag inte, jag är en musiker.

Kär och lycklig

En musiker med ett intensivt schema. Gustavo Dudamel är bokad med olika orkestrar långt fram, efter sommarens Europasväng kommer han att jobba en del i Los Angeles där han bor, därefter väntar turné i Kina, han ska till Stockholm, före jul ett stort program i Paris och därefter turné med Wienerfilharmonikerna.
- Ja, det är stora projekt, som kräver mycket. Men jag är så lycklig! Det är en dröm att jobba med Wienerfilharmonikerna, nu har jag har chansen att komma hit till Göteborg, jag får åka till Paris för en ny produktion, jag är kär, jag har en vacker fru, jag har en son. Jag kan inte önska mer.

Hur laddar du batterierna när du jobbar så intensivt? 
- Jag promenerar gärna, äter gott, jag går på bio, jag älskar att läsa, jag älskar att vara med familjen, det är mitt sätt att återhämta mig. 

Du är 36 år i dag. Är åldern viktig för en dirigent? 
- Ja och nej. Jag startade väldigt ung, vid 11 år, jag kom hit vid 23. Erfarenhet är viktigt förstås. Jag har ändrat mig men det är svårt att säga vad det är som ändrats. Jag börjar få grått hår, det kan man se, men i övrigt ... det är svårt att säga vad som har ändrats. Men jag har andra känslor för vissa saker bara, det är svårt att vara mer specifik.
Hur förändrades ditt liv av att bli pappa?
- Att vara pappa är det bästa av allt. Du har någon som varje dag lär dig något som du inte förstått, som du tänkte annorlunda om. Du säger "nej", han säger "så här gör vi i stället", du tänker "ah, är det så man gör". 

"Venezuela måste enas"

Tidigare i våras höjde Gustavo Dudamel rösten kring situationen i sitt hemland Venezuela och uppmanade presidenten att "lyssna på folket". Detta sedan demonstrationer och protester mot regimen och president Maduro eskalerat i våldsamheter under en längre tid och ett stort antal personer dödats och skadats av säkerhetsstyrkor, bland de döda en 17-årig El Sistema-violinist.
Det var första gången du gjorde ett officiellt uttalande om den politiska situationen i ditt land. Hur tänker du kring det?
- Det är inte det att jag inte har talat förut, jag har talat genom musiken, genom mina projekt, med El Sistema. Men i den stunden när det blir blod på gatorna, det är oacceptabelt. Landet måste enas. Det är därför jag ville skicka det här meddelandet, till politikerna, till presidenten till alla i regeringen: ni måste stoppa detta! Det spelar ingen roll vilken sida offren befinner sig på, poängen är att det är venezolaner som dör. Det får inte hända. Jag skulle älska att kunna ena mitt land. Vi har en stor kris, och det största och svåraste är att den handlar om våra värderingar. Vi måste tänka på barnen, vad ger vi dem. Vi måste bespara dem detta.

 

Fotnot: Konserten med Göteborgs symfoniker hölls den 21 juni 2017. Konserten sändes också live på GSOplay.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.