Det finns oräkneliga femåringar med mer scennärvaro och talang.
Tydligen är stämningen inte på topp bakom scenen när konserten närmar sig. Det gnälls om för lite folk i lokalen, och det är lätt att förstå. På flera sätt. 32-årige Jayceon ”Game” Taylor, har inte gjort en riktigt bra platta sedan debuten Documentary, och det är måndag så Göteborgs hiphoppare är trötta efter helgen. Dessutom är gaget högt och biljetterna dyra. Att det inte är så kul att uppträda inför en knappt halvfull lokal säger sig självt, och vem det nu var som fick upp Game på scenen blotta 35 minuter efter utsatt tid – i hiphopvärlden en stor bedrift – borde få Nobels fredspris.
Men när de tröttsamt tråkiga uppvärmarna Money Gang äntligen gått på och av Trädgår’ns scen och Game freestylat sig fram till inledande – fantastiska – Westside story märks inga betänkligheter. Game verkar, om inte glad, så proffsig nog för att låtsas glädje över att stå på scen inför den glesa måndagspubliken. Kör förvisso, genrens konventioner trogen, bara bråkdelar av sina låtar och avbryter sig sympatiskt nog för att live-uppdatera texter som blivit för gamla. Men känns ändå rätt genuin i sina kärleksbetygelser till Sverige.
Sedan havererar allt.
Precis som föregående tillfällen Game har besökt Trädgår’n fyller han scenen med danssugna tjejer ur publiken. Denna gång efter en dryg halvtimme. Sedan halsar han – förmodligen – massa sprit och börjar flamsa, ivrigt påhejad av kompisarna i Money Gang.
Om man vill vara snäll kan man efter det beskriva konsertens andra halva som ett hiphop-party i linje med de som startade genren. Tar man med Games glada humör i beräkningen och kisar mentalt har man nästan rätt. Öppnar man ögonen ser man istället en karismatisk och rätt begåvad rappare som mest tramsar bort publikens pengar och kör en enda vers av sin stora hit Hate it or love it. Och som med ett fånleende vinkar hej då till sin lydiga publik efter en timmes konsert.
Att stämningen då är på topp är förvisso en förmildrande omständighet, men det beror mer på att Game vet hur man ska festa än att han kan kan ge konsertpubliken riktig valuta för pengarna.
