Hur mycket jag än gillade Jayceon Taylors driv och tendenser att strössla referenser kring sig på debuten Documentary och i viss mån även på uppföljarna, hur mycket han än har utvecklats som rappare, hur roligt det än är att han nu återförenats med Dr Dre, oavsett allt detta är The R.E.D. album bara en alldeles för lång skiva där Games glöd och de få riktigt fina stunderna - som Pot of gold - effektivt döljs av råtrista produktioner och mängden inslängda dussinlåtar. Synd på så mycket patos och vilja.
