Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

"Galet rolig, gripande och glittrande"

"Christer Lindarws personliga tilltal binder samman farsen till någonting större", skriver GP:s Tobias Holmgren

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

After Dark - This is it Rondo, Liseberg

Publik: 831
Bäst: Skärmytslingen mellan "Malena Ernman" och "Caronline af Ugglas". Briljant kul!
Sämst: Pruttskämt. Really?

Det är märkligt att två av Sveriges största akter – det största rockbandet och den största dragshowgruppen – väljer att inleda sina avsked till svenska folket i september 2016. Ännu märkligare blir det om man tar med i beräkningen att båda har rötterna i det lilla, lilla Eskilstuna. Vad hade kommunen i sina vattentankar i mitten av förra seklet?

En av de avgörande skillnaderna är att Kents avrundning tycks vara absolut, medan Christer Lindarw som vanligt inte kan bestämma sig. Redan förra showen på Rondo för tre år sedan var tänkt att vara den sista från After Dark, men gruppen valde istället att fortsätta pressa plattan i mattan. Och i år när föreställningen till och med har fått titeln This is it, hintas det upprepade gånger om att det kanske kommer mera framöver; bara i en annan form, bara i en mindre storlek.

Trots antydningarna känns This is it misstänkt mycket som en grande finale. I ett av de snyggaste numren, ett skräckbetonat sådant som inleds och avslutas i ett virtuellt cirkustält, radar After Dark upp garderobshöjdpunkterna från karriären, och gruppens resa från nattklubbsartister till folkliga showmakare avhandlas tidigt i en välbekant Cabaret-sketch. Vidare hedras bortgångne förre medlemmen Lasse Flinckman trefaldigt med klippfilm, snyggt sångnummer och tal – samt med att det bredvid Christer Lindarws drottning Silvia nu finns en tom yta.

Det är skönt att de stillsammare hyllningsnumren finns med, för annars hade After Darks koncept med ett helgalet 120-minutersmedley känts utmattande. I år har de lyckats utmärkt med balansen, och partierna som Lindarw ägnar åt att personligt tilltala publiken binder samman farsen till någonting större, en helhet som emellanåt inte bara är galet rolig utan också gripande, tänkvärd och glittrande (bokstavligt talat glittrande, jag är snöblind nu).

Fast vi ska inte tillskriva dem allt för mycket allvar. Det är så klart Carolaskämt, överdriven Linus på Linjen-humor, schlagerdisco och fantastiska dansare som utgör kärnan i After Dark, också i år. För att inte tala om alla dessa utsökta klänningar!