Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborgs Symfoniker | Dirigent David Afkham, solist Anders Jonhäll flöjtMusik av Mozart och Bruckner

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsert

Konsert

Göteborgs Symfoniker

Dirigent David Afkham, solist Anders Jonhäll flöjt

Musik av Mozart och Bruckner

Konserthuset, lördag 

Den klassiska musiken kan betyda så många olika saker. Fördjupade konstupplevelser förstås. Men ibland också möjligheter till vila och omedelbar skönhet, med melodierna strömmande fritt, precis som de är. Detta är ju ett av Mozarts kännetecken, att musiken låter så förrädiskt enkel och ändå har denna förunderliga förmåga att förvåna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Så är det när Symfonikernas soloflöjtist Anders Jonhäll är solist i flöjtkonserten i G-dur K 313. Spelet har både elegans och skärpa, men framförallt ett naturligt flöde. Det är själva rörligheten som gör musiken levande.

I de båda första satserna finns två solokadenser där flöjtstämman träder fram utan orkesterackompanjemang. Här hamnar musiken mitt ute i naturen i en blandning av fågelkvitter och skogsmysterium och Anders Jonhäll har en fantastisk känsla för det flyhänta och fjäderlätta.

Bruckners symfonier hör, trots sina metafysiska anspråk, ihop med den avskalade direktheten i Mozarts och Schuberts musik. I Symfonikernas tolkning av den fjärde symfonin, under dirigenten David Afkhams ledning, uppstår dock något som inte är alldeles vanligt i Brucknerframföranden: en uppenbar spelglädje.

De olika sektionerna sporrar varandra och det finns en självklar precision i såväl bleckblåsets attacker som i altfiolernas förföriskt mjuka spel i den långa andrasatsen. Vissa passager blir närmast uppsluppna och Bruckner blir mänskligt tillgängligt, mitt i allt det högtidliga och massiva.

Ja, här är det bara att glida med i flödet av melodier och ögonblick av plötslig klarhet, när musikens transparens får klangerna att skina på ett underskönt vis. En känsla av befrielse präglar tolkningen.