Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

1/6

Eva Dahlgren bjöd på mys i tältet

I brist på ett redigt partyband kan man lika gärna smyga igång festivalen. Då är Eva Dahlgren perfekt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konsert

Eva Dahlgren

Rock

Linnétältet, lördag

Bäst: Ung och stolt.

Sämst: Lite väl mollstämt.

Publik: Andäktig.

En fokuserad artist och ett taggat band som spelar mjuk, långsam och lätt drömsk musik med ett och annat crescendo. Det är väl precis vad man behöver en loj lördagseftermiddag (i brist på ett soulstänkt partyband menar jag). Alltså är Eva Dahlgren en fin start på sista festivaldagen.

Både nytt och gammalt

Strax före kl 13 skrider hon in, alltså verkligen skrider in, och inleder med nyskrivna Hela världen står i blom. Lite senare följer Säg mitt namn och det är just Eva Dahlgrens senaste, och mycket vackra, album som står i centrum.

I alla fall känns det så, även om hon bjuder på en hel del äldre låtar också, bland annat en skön Kom och håll om mig, en uppriktig och avklädd Ung och stolt och en lite pliktskyldig Ängeln i rummet, den låt som mer än någon annan har följt Eva Dahlgren genom karriären.

Ingen Håkan

För två veckor sedan gästade Eva Dahlgren med den äran Håkan Hellströms båda konserter på Ullevi. Det hade hade såklart varit fint om han dykt upp i tältet, tackat för senast och gästat i en sång. Men icke. Inte ens i Jag är Gud.

Med facit i hand var det kanske lika bra. Ett sådant inhopp hade nog stört rytmen i Eva Dahlgrens sköna och stundtals rätt intima spelning.