Redan på Sarah Riedels första skiva, Hemligheter på vägen, tolkade hon Kristina Lugn. Då två dikter, sedan utvecklades det till ett större projekt för scen och nu kommer skivan, där även Viktor Skokic och Jonas Östholm medverkar. I teorin är det ett spännande projekt, men förutom Sarah Riedels något försiktiga sång är det stora problemet att dikterna inte kommer till sin rätt i ett förutsägbart visa-möter-jazz-komp. Musiken är för lugn och endimensionell. Jämför med Sonja Åkesson-hyllningen som kom ut för sex år sedan. Det hade kunnat göras så mycket mer, musikaliskt, utifrån textmaterialet.
Ett spännande projekt - i teorin
Sarah Riedels Kristina Lugn-tolkning känns endimensionell, skriver GP:s PM Jönsson.
Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.
ANNONS
ANNONS