Vem kan inte älska Erlend Øye? Såväl med Kings of Convenience och The Whitest Boy Alive som under eget namn är hans musik bara så …genuint älskvärd. Sval men innerligt hjärtevarm och extremt funkig pop med fingertoppsperfekt stilkänsla. Detta hans andra soloalbum är inspelat med en isländsk reggaegrupp (ja, ni hajar) som komp och låter just så: norsk gourmetpop i arty-smart isländsk baktakt. Förutom denna oväntade inramning slås jag av hur lik Øye plötsligt låter en annan förbisedd popfinsnickrare, Dean Wareham, som väl ingen minns längre annat än ex-indienördar som undertecknad. Men jag kickar igång Øyes ödmjuka soul-reggae-monster Garota och bara njuter.
ANNONS
