Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

Ena halvan av Go-Betweens kommer till stan

Det var länge sedan Robert Forster var i Sverige. Men i kväll spelar sångaren från The Go-Betweens på Nefertiti. "Man slutar aldrig att överraskas”, skrattar 60-åringen.

Det är sant. Man slutar aldrig att överraskas. Däremot är det lätt att sluta drömma. Att ge upp, packa ihop och sluta hoppas på det stora genombrottet. Ungefär som Robert Forster gjorde sommaren 1988.

Då hade han tillsammans med Grant McLennan spelat och sjungit i australiska popbandet The Go-Betweens i närmare tio år. De hade släppt fem album som kramats av kritiker, hyllats av kollegor, älskats av popnördar ... och fullständigt ignorerats av den stora publiken.

Släppte briljant popalbum

Med nya skivan 16 Lovers Lane (som kom att bli ett av 80-talets starkaste popalbum) skulle publiken vinnas över. Succén stod redan och stampade i hallen.

 

– Det var 1988 och mer kommersiella än på singeln Streets of your town kunde The Go-Betweens inte bli, och inte så mycket bättre heller. Jag tycker verkligen att det var en fantastisk popsång som Grant hade skrivit. Nu jäklar skulle det smälla till, berättar Robert Forster och småler år minnet.

Fanns inget utrymme

Men världens radiolyssnare var mätta på australiska pop- och rockartister. Kvoten var fylld av Crowded House, Men at Work, INXS och Midnight Oil. Dessutom hade de brittiska hitproducenterna Stock, Aitken & Waterman upptäckt Kylie Minogue samma år. Det fanns inget utrymme kvar för ett litterärt, universitetsutbildat och grymt svängigt popband från Brisbane, Australiens Malmö. Det insåg även Robert Forster.

– Det hade varit kul att bli en världsstjärna och tjäna massor av pengar, såklart, men nu blev det inte så och jag känner ingen bitterhet för det.

Istället för att toppa listor och raka in miljoner splittrades bandet. Robert Forster och Grant McLennan började göra musik var för sig. Forsters soloalbum blev mörka och lite konstnärliga, McLennans var ljusa och betydligt popigare.

 

Jämförts med Lennon

– Så har det alltid varit. Det var därför vi sjöng våra egna låtar i bandet, annars skulle det inte fungera. Kan du tänka dig John Lennon sjunga Yesterday?

Liknelsen är inte fullt så förmäten som det kan låta. Robert Forster har nämligen beskrivits som just The Go-Betweens John Lennon till Grant McLennans Paul McCartney.

 

I tio långa år låg The Go-Betweens nere. Men deras fans gav aldrig upp och vägrade att helt skriva av bandet. Till slut återförenades Robert Forster och Grant McLennan och hösten 2000 släppte de sitt sjunde album. De hann dessutom göra två till innan Grant McLennan plötsligt avled våren 2006, bara 48 år gammal.

– Vi hade hittat tillbaka till varandra, Grant var min allra bästa vän, så självklart var det fruktansvärt jobbigt när han gick bort.

Kunde inte spela

Robert Forster berättar att de träffades på universitetet i Brisbane i mitten av 70-talet. Grant McLennan studerade film och kunde ingenting om musik, men Robert Forster ville absolut ha med sin vän i bandet och lärde honom därför att spela bas.

I sin biografi Grant and I, som Robert Forster gav ut förra sommaren, berättar han mer om deras speciella relation och om åren med The Go-Betweens. De lyckade åren. För det är så Robert Forster numera ser på Australiens kanske mest underskattade popband.

– Vi tjänade inga pengar och sålde inte många skivor, men vad gör det? Jag menar ... två unga killar från Brisbane – jag som älskade punk och Grant som inte ens kunde spela ett instrument – blir bästa vänner, spelar in nio popalbum och får fans över hela världen. Vad är oddsen på det?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.