En skiva till tröst

Det har bubblat om Styrsö-sonen Skander El Hajjam ett bra tag. GP:s Agnes Arpi är förtjust när hans debutalbum nu släpps.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Som en del av det uppmärksammade göteborgska kollektivet S.O.M. 031 - där även bland andra Parham och DJ Finest ingår - har singlar, samarbeten och spelningar avlöst varandra. En grupp, med skiftande bakgrunder och individuella uttryck, att hämta inspiration från till det egna albumet.

Skander vill beröra, han vill att det ska kännas under huden på lyssnaren. Ärlighet och melankoli är hans främsta redskap. Och enkelhet. På Hon byggs känslor och avskalade melodier till täta stämningar. Inga överlastade produktioner, inget mixtrande, inga tricks.

Skanders nisch är hans egen

Skander, som både sjunger och rappar, står på den mark där han är trygg ihop med producenten Nibla. Det hörs. Frank Ocean har nämnts för att beskriva stilen, men i vissa betoningar, uttryck och flow kan man lika gärna hitta vitt skilda svenska artistkollegor som Rosh, Mwuana, Erik Lundin och Sebastian Stakset. Men Skanders nisch är hans egen.

ANNONS

Hon är framför allt en vemodig skiva. Texterna berör ensamhet, sårbarhet och smärta, som en självklar del av den övergripande kärlekshistorien. För att kunna göra känslorna rättvisa blev det avgörande att skriva på svenska.

Ingen töntstämpel

Det fanns en tid när soul, R&B och hiphop på svenska nästan per automatik betraktades som något suspekt, något lite töntigt. Här blir det glädjande tydligt att mycket vatten har flutit under broarna sedan dess.

För när en svensk sjunger eller rappar på svenska blir tilltalet också ofta mer naturligt och direkt, och därmed svårare att värja sig mot. Att jämföra med att våga säga ett allvarligt ”jag älskar dig” i stället för ett skämtsamt ”I love you”. Det är så Skander jobbar.

En skiva till tröst

Men Hon är också ett album där man kan välja om man vill lyssna på texterna eller inte. De bär inte hela betydelsen. Med toner, röst och musik förmedlas blått, grått och svart med drag av rött; vädjas till våra gemensamma erfarenheter utifrån en högst personlig.

En skiva att överleva en sorglig söndag med, en vidrig februari, ensamheten klockan tre på natten i väntan på andra tider.

Seinabosamarbetet bäst

Det är skivans största styrka, men också en av dess svagheter. Det är skönt att inte skrivas på näsan med klatschiga refränger jämt, men Hon hade behövt några fler slagkraftiga låtar som får det att kännas mer under midjan än i hjärnan.

ANNONS

Några sådana kandidater finns: Stupid med Ikhana och Parham till exempel. Men den starkast lysande stjärnan bland de 13 låtarna är trots allt hjärtknipande Missförstå mig rätt, ett fulländat samarbete med Seinabo Sey.

ANNONS