Mäktig grej att under några år ha fått följa Göteborgs-duon Don Palms framfart från småspelningar på Sticky Fingers via inofficiella remixer fram till en spelning på Summersbursts stora scen. Låt vara inför kanske bara 100 tappra, men ändå.
Detta hundratal släpper loss lite lagom till duons rätt sparsmakade set, de är varken hårda eller mjuka och har om man ska vara lite hård så har de väl inte heller riktigt hittat en egen identitet. De har begränsat med eget material, har hittills mest kunnat räknas till det stora antal klubb-djs som ska fylla dansgolv och har en lång väg kvar till den popstjärnestatus som flera av de svenska föregångarna numera innehar.
De spelar flera av dessa, mixar Axwell med hits från Otto Knows och Alesso och smyger egentligen bara in en riktigt udda fågel: Wayne & Woods ockulta afrorökare Lambarai. Mer sådant nästa år. Och fler egna låtar. Då utmanar Don Palm på allvar.
