Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arkivbild: Dirty Loops på Bråvalla Festivalen

Dirty Loops | Pustervik, tisdag

Om världsalltet skulle bestämma sig för att uppfinna en motvikt till Broder Daniel så torde resultatet bli något i stil med Dirty Loops.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Funk

Funk

Dirty Loops

Pustervik, tisdag

Bäst: Dom lirar ju rätt hyfsat.

Sämst: Men låtar är dom sämre på.

Detta virala fusionfunkfenomen som slog igenom på Youtube med att göra sjövilda synkopcovers på bland annat Lady Gaga och Justin Bieber. Idol-Andreas Carlsson kallade trion det bästa sedan vit bröd med jam och blev snabbt Dirty Loops manager. Men det stannade inte där.

Nu turnerar Dirty Loops jorden runt för en publik som gärna klappar in dem i … just det, synkoper och de fyller lätt Pustervik flera veckor i förväg. Väl där är det inte svårt att förstå varför.

Dels är deras vanvettigt flyhänta funkpop flera resor rörligare live än den är på den bitvis svårlyssnade plattan Loopified, dels går det helt enkelt inte att värja sig mot yrkesskickligheten. Det är till och med lätt att bortse från det väl flitiga användandet av backingtracks när det som spelas låter så bra som det gör.

Basisten Henrik Linder är ett slapbasens unikum och hans samspel med trummisen Aaron Mellergårdh är nära på matematiskt prickfritt. Och för att vara så överjordiskt bra på sina instrument så har dom förvånansvärt bra koll på devisen ”less is more”. Alla solon är väl avvägda, ja herregud: varenda ton är väl avvägd och den drygt timslånga konserten är som allra bäst när de släpper varandra helt fria och går bortom de popramar som stundtals begränsar dem.

Då slipper de ta hänsyn till att det måste finnas en popdänga i botten, att skriva egna sådana är inte bandets bästa gren och det är egentligen bara Just Dance-covern som är bra popmusik på riktigt. Och om låtsnickrandet är Dirty Loops ena svaga länk så är Jonah Nilssons sång den andra. Röstakrobatik i all ära (10.0 i såväl barr och matta som ringar), men tonen är liiite för platt och spinkig för att matcha resten.