Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Dark Tranquility | Gothenburg Sound Festival på Trädgårn, fredag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Dark Tranquility

Gothenburg Sound Festival på Trädgårn, fredag

Metal

Publik: ca 800.

Bäst: Terminus.

Sämst: Ringrostigheten. Och bristen på bas.

Det händer då och då att band tar märkliga beslut. Dark Tranquility är inget undantag. De tänker ge sig ut på världsturné utan basist och istället använda sig av inspelad bas på backing tracks. Och oj vad jag står där på första kvällen av den tredje upplagan av Gothenburg Sound Festival och önskar att någon motat den idén redan i grind.

Visst, basen finns där, men den är platt, indistinkt och så långt ifrån mäktig som den skulle behöva vara och de 90 minuterna Dark Tranquility på hemmaplan blir därför något av ett antiklimax. Det låter helt enkelt fattigt snarare än fett.

Dessutom sitter första halvan av konserten inte ihop rent spelmässigt, tajmingen är inte alls där och bandet får leva högt på sin Wicker Man-frontman Mikael Stannes rejäla showmanship. Han sprider sina vokala trollformler med den äran.

Det tar sig som tur är på slutet med en sylvass Terminus och en tjusig sorti i Misery’s crown som höjdpunkter, men Dark Tranquility har allt en del att tänka på ombord på jumbojetten på väg mot New York just nu.

Kvällen i övrigt? Jovars, både hackat och malet. Ett comebackande B-Thong med metalmonstret Tony Jelencovich i samma högform som alltid lät ungefär exakt som de gjorde för 20 år sedan. Musikal-doomen med Avatarium får anses habil men inte så mycket mer. Och galenpannan Marco Aro i bänghårda Jesper Strömblad-ledda The Resistance går det inte att få för mycket av. Eller jo, förresten. Men först när öronen säger blankt nej till mer dödsmetallrens

Bild: Bild: Patrick Sörquist