Crowell gräver där han har stått

Rodney Crowell fortsätter sjunga om sitt liv och sin uppväxt.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

På sitt nya album får Rodney Crowell fint bistånd av John Paul White från insomnade The Civil Wars och exhustrun Rosanne Cash, som båda hjälper till att lyfta It ain't over yet. Precis som Sheryl Crowe gör på snygga I'm tied to ya.

Annars förlitar sig Rodney Crowell mest på Rodney Crowell. Som vanligt gräver 66-åringen från Texas där han står, eller snarare där han har stått. Som barn, nygift man och åldrande artist.

Uppväxten i Houston berörs på nytt, även om den unge bråkstaken i en låt som akustiska East Houston blues inte tycks ha så mycket gemensamt med den världsvane och vänlige sångaren som gästade Way out West 2015.

ANNONS

För 25 år sedan befann sig Dwight Yoakam A thousand miles from nowhere. Lika lost är inte Crowell i den eftertänksamma balladen Forty miles from nowehere, plattans skönaste låt med vackra stråkar och känsligt piano.

Även den avslutande nostalgitrippen till Nashville 1972, där Rodney Crowell går igenom alla countrylegendarer som korsat hans väg genom åren (Townes Van Zandt, Buck White, Wille Nelson ...) är en pärla.

ANNONS