Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

1/3

Conor Oberst lite ljummen i regnet

Conor Oberst försöker nå ut. Men lyckas inte helt övertyga GP:s Jan Andersson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

konsert

Conor Oberst

Rock

Azalea, lördag.

Bäst: Train under water.

Sämst: Vädret.

Publik: Blöt och uppmuntrande.

 

Om Per Gessle turnerar med Gyllene Tider-låtar och Roxettehits så kan självklart Conor Oberst varva sina egna låtar med dem han gjort för Bright Eyes och The Mystic Valley Band (och gärna Monsters of Folk också).

Tillägnar Homer Simpson en låt

I det hopplösa regnet som av och till piskar den frusna publiken framför Azaleascenen är det just Bright Eyes-låtarna som värmer bäst. Allra mest Train under water som mynnar ut i ett närmast sanslöst röj. Men även Well whiskey, som Conor Oberst tillägnar Homer Simpson, blir skön med The Felice Brothers tajta uppbackning.

Emellanåt hänger Conor Oberst av sig gitarren, småpratar med publiken och slår sig ned vid pianot, och både Salutations och Till St. Dymphna kicks us out fungerar fint. 

Lite avmätt

I våras hade jag förmånen att få se Conor Oberst ihop med just Felice Brothers på Willie Nelsons ranch utanför Austin. Det var helt grymt, precis som det var för 15 år sedan när en nervig Conor Oberst spottade, fräste och höll på att svälja mikrofonen på Pusterviks övervåning (då som extrovert frontfigur i Bright Eyes).

Att jag uppfattar lördagens spelning som lite mer ljummen handlar såklart om att jag har sett Conor Oberst vara så mycket mer på tårna, men inte bara. Framför allt handlar det om att han den här gången känns lite avmätt, lite småtrött.

Men emellanåt är det helt briljant ändå.