Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/2

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Bror med blick för gammal blues

Bror Gunnar Jansson är ingen ärrad bluesman från bomullsfälten i Alabama. Det bara låter så. På måndag spelar han på Filmfestivalen.

När man tittar på hans pressbilder ser han ut som amerikansk bibelförsäljare från 1920-talet. När man lyssnar på hans musik låter han som en mix av Son House och Seasick Steve. När man pratar med honom inser man att Bror Gunnar Jansson är en 30-åring från Sävedalen. Med grundmurat intresse för blues och amerikansk rotmusik.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- De senaste tio åren har jag lyssnat mycket på gammal amerikansk folkmusik, inspelningar från 20- och 30-talet har varit mitt fokus, och utifrån det har jag försökt göra min egen grej, skapa mitt eget sammanhang. Jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på pop och rock, det var jazzmusiken som först fångade mitt intresse.

Musiken fick han med sig redan från barnsben. Familjen Jansson är en dragspelssläkt från Dalsland och Bror Gunnar är den fjärde generationen som försörjt sig som musiker. Mest känd (hittills) är nog hans pappa Kjell Jansson. Som flitigt anlitad basist har han kompat både Chet Baker och Dexter Gordon, och det var den farliga jazzmusiken som räddade Bror Gunnar från den fördärvliga idrotten.

-  (skratt) Ja, så var det. Jazzen har alltid funnits där. När jag var liten brukade jag följa med pappa när han repade på Nefertiti, och det var alltid en speciell och spännande känsla.

Vad gjorde du där?
- Hängde i baren, lyssnade på pappa och drack Pepsi.

Till en början var saxofon Bror Gunnar Janssons huvudsakliga instrument. Det spelade han i flera år innan gitarr och sång tog över intresset på gymnasiet.

- Jag blev tvingad att sjunga i den obligatoriska körundervisningen, och det så var jäkla roligt! Jag hade inte förstått det tidigare.

Sedan ett par år spelar Bror Gunnar Jansson med två olika band, Serve you right to suffer (med Bernt Andersson, Bengan Blomgren, Gunnar Petersson och pappa Kjell) och det betydligt yngre kompisgänget i Det blev handgemäng. Men just nu satsar han stenhårt på sin karriär som soloartist. 

Bror Gunnar Jansson sjunger och spelar gitarr, samtidigt som han trummar med fötterna och hamrar på olika slagverk. Han är egentligen bara en tuta på ryggen från att bli en fullvärdig enmansorkester.

Kanske är det därför som han lyckats så bra i Frankrike. Medan Bror Gunnar Jansson (som ligger på ett franskt skivbolag) hyllats av fransmännen och i flera franska tidningar, har den svenska publiken ännu inte fått upp ögonen för den musikaliske göteborgaren och hans suggestiva, spruckna och lätt distade bluessånger.

Men kanske är något på väg att hända. Nästa vecka spelar han både på Göteborgs filmfestival och Nefertiti, och när Svenska Dagbladet nyligen listade januaris viktigaste konserter i Stockholm hamnade Bror Gunnar Jansson mellan Conor Oberst och The Flaming Lips.

- Väldigt kul! Det känns som det har börjat röra på sig. Jag hoppas i alla fall det.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.