Beatrice Eli | Pustervik, fredag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

De allra flesta artister, oavsett hur stora och kända de blir, går genom en hel karriär utan att betyda allt för någon. De får hits, de spelar inför horder av människor, de äter, sover och sliter som alla andra. Men så finns det artister som Beatrice Eli. Som redan på premiären av sin allra första egna turné har en publik som så fullständigt och genomhjärtligt älskar henne att de med massiv allsång lyckas släta över den första låtens pinsamt tysta mikrofon. En hardcoreklick som fyller Pustervik så till den milda grad att hela Facebook fylldes av ”JAG MÅSTE FÅ KÖPA BILJETT!!!”-inlägg hela veckan. Det är då musiken verkligen biter, det är då man verkligen älskar den.

ANNONS

Men på samma gång som publiken, den hysteriska samlingen underbara människor, gör kvällen speciell så är det ju på grund av Beatrice Eli de är där. Hennes ”större än livet”-karisma och rakbladsvassa poplåtar har förmågan att sätta fyr på hjärtan och hon både tar vara på och bearbetar sina konkurrensfördelar på allra bästa sätt. Osäkerheten som sågs för bara ett år sedan är helt borta när hon står längst fram på scenkanten och uppfordrande sjunger The last time eller marscherar fram och tillbaka till Violent silence. Styrkebesked.

Och avslutningen sen. A-listehiten Moment of clarity är hänsynslös och Girls, detta monster till låt, är den enda låt jag just nu kan komma på som är helt rimlig att köra två gånger under samma korta konsert. Beatrice Eli gör såklart det.

ANNONS