Lite befarade jag att malinesen Bassekou Kouyatés internationella karriär redan skulle ha peakat vid det här laget – han hyllades tidigt för sitt banbrytande vis att ta den traditionella lutan ngoni in i funkrockens värld.
Men det som började närmast som en gimmick, ett hårdsvängigt band med fyra ngoni-lutspelare, har utvecklats till en självklar plattform för att ta musiken i ständigt nya riktningar.
Här låter han energin och ett ganska ruffigt driv dominera, bjuder in gitarrister och trummisar och organister och visar vem som väger tyngst i ett Mali som på nytt bubblar frenetiskt av musikalisk framåtanda.