Det är lätt att läsa in självbiografi i Dvoráks körverk Stabat Mater om Jesus på korset och Marias lidande, eftersom han själv var med om att se flera av sina barn dö. Oavsett vilket fångar dirigenten Philippe Herreweghe tonsättarens känsla av sorgflöde i den här inspelningen.
Med sina stilla, rullande tretakter och pågående promenadpuls får han verket att påminna i tonspråk och känsla om Brahms Ein Deutsches Requiems lugnare delar.
Det blir ganska skir romantik, säkert med ett särskilt öra för tidstroget 1800-talsspel. Men solosångarna låter över lag för späda och darriga på höjden.
