Anne Pajunen, Pärlor för svin, Mimitabu m fl | Geigerfestival, Atalante och Galleri 54, lördag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Göteborgsföreningen Geiger firar tioårsjubileum med en späckad endagsfestival. Det hela äger rum på Atalante, med en liten avstickare till Galleri 54 runt hörnet. Det är en fin ögonblicksbild när publiken vandrar på gatorna. Konstmusiken mår, precis som många andra uttrycksformer, bra av förflyttningar.

De olika ensemblerna avlöser varandra, Mimitabu och Pärlor för svin, trumpetaren Alexandra Nilsson gör ett soloframträdande med loopade klanger, som följs av Anne Pajunens ljudteaterstycke. Kvällen avslutas med Finn Loxbos och Karin Johanssons kontemplativa improvisationer på gitarr och preparerat piano, alternativt dragspel.

Sammantaget ger kvällen en fascinerande bild av samtidsmusikens olika tendenser. I stället för tillbakablickande nyromantik är det brus och knaster som gäller, klangliga brottytor, mer experimentella förfaringssätt.

ANNONS

Mimitabu porträtterar tonsättarna Johan Svensson och Ylva Lund Bergner. Svensson närmar sig Lachenmannskolans skräp- och skraptänkande och låter ensemblespelet kollidera med en serie hemmabyggda maskiner. Bergner tycks mer påverkad av den franska spektralskolan, och har en stark känsla för de tomma ytornas betydelser. Men i bådas musik finns ett gestiskt drag som gör framförandena litet för behärskade och kontrollerade.

Allra starkast intryck under den här kvällen gör Anne Pajunens performanceverk som sker i samarbete med ljudkonstnärerna Tomas Hulenvik och Jesper Norda. Ljud och litteratur, kaffekoppar och mekaniska föremål ställs bredvid varandra, samtidigt som det uppstår kontrapunktiska spänningsförhållanden mellan ordflödena och sångmelodierna. Påtagligheten bejakar rummet och alla som befinner sig i det.

Något liknande präglar Hanna Hartmans alldeles nyskrivna Neigbours above are louder than neighbours below. Ett mekaniskt störningsljud infiltrerar Johann Nepomuk Hummels kammararrangemang av Beethovens andra symfoni, och poängen är avvikelserna som uppstår. Någonting blir någonting annat.

ANNONS