Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Angel Haze | Uddevalla Solid Sound - fredag

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Hiphop

Hiphop

Angel Haze

Uddevalla Solid Sound - fredag

Bäst: Angel Haze rappar överjävligt bra.

Sämst: Men rapmetal, varför?

Publik: Några hundra.

När hiphopstjärnorna plötsligt plockar in en trummis från en Limp Bizkit-tributeband och en gitarrist som riffat sig igenom sju år på Musicians Institute och glömt bort vad musik är, ja då vet man att det osar katt. Att det aldrig blir bra.

Ändå händer just exakt detta så påfallande ofta att man börjar undra om det är ett internt skämt. Senast i raden: Angel Haze på Uddevalla Solid Sound. Hon rappar fruktansvärt bra, som en kulspruta som skjuter surrande bin och lämnar därmed en lång kö av aspirerande hiphopwannabes bakom sig. Dessutom visar hon sig vara en strålande sångerska när hon gör John Newmans Love me again till akustisk gitarr.

Men vad i hela fridens namn gör det när så gott som all musik kommer ut ur högtalarna som rapmetal. Stelbent hårdrock med ivrigt, rytmiskt snack. Varken mer eller mindre. Inte ens en i grunden fenomenalt pampig dänga som Battle Cry klarar sig igenom en sådan behandling med äran i behåll.

Så snälla, snälla Angel Haze och alla ni andra: stek metalgrejen till nästa gång. Om det nu blir någon nästa gång. På pappret var Angel Haze Uddevalla Solid Sounds fetaste bokning, men när Timbuktu spelat färdigt lockade antingen utgången eller baren mer. Jag vidhåller dock fetheten i bokningen: det är sådana som sätter en festival på kartan. Friskt vågat, hälften vunnet. I alla fall om man lyckas bortse från metalbandet.