Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Andreas Mattsson imponerar på svenska

Andreas Mattssons första svenskspråkiga album bjuder på en snygg, urban ljudbild.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Skivor

Pop
Andreas Mattsson
Solnedgången
(Woah Dad!/Border)
 

Det vackra vemodet finns kvar från de tidigare soloplattorna men på sitt första svenskspråkiga album, det tredje efter tiden med Popsicle, lyckas Andreas Mattsson verkligen krypa närmare än förut, precis som Joel Alme gjorde med Flyktligan förra året.

Till den snygga, lätt urbana och elektroniska ljudbilden fogar Andreas Mattsson i låten Tidigt nittiotal sina bilder från Stockholm så det bildar en slags tematisk fortsättning på Tomas Andersson Wijs Sturm und drang, medan Sekunderna är en catchy popsång som påminner om hur Mattsson verkligen lät just på 90-talet.

Kanske lite händelsefattigt emellanåt men lika ofta känsligt och vackert.