Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Alynda Lee, Pieta och Neko

GP:s Jan Andersson hurrar för the Riff Raff, gillar Pieta Browns samarbeten och lyssnar på Neko Case i väntan på The New Pornographers.

Nytt album I: Hurray for the Riff Raff 

Puerto Rico-ättade Alynda Lee Segarra är den enda fasta punkten i New Orleansbandet Hurray for the Riff Raff. Men det behövs ingen mer fast punkt. När hon träffar rätt, vilket händer flera gånger på det nya albumet som släpps i dag, låter Alynda Lee Segarra som PJ Harveys och Patti Smiths förlorade dotter. Stökigt och snyggt, stötigt och självklart.  Ni kan lita på hyllningarna i Pitchfork, NPR, New York Times och Rolling Stone - Hurray for the Riff Raff är väl värd att lyssnas på!

 

Nytt album II: Pieta Brown

Det är kul att arbeta ihop. Det tycker även Pieta Brown från Iowa. På detta sitt åttonde album (om jag räknat rätt) skickade hon sina akustiska låtskisser till bland annat Calexico, Bon Iver, The Pines, Mark Knopfler, David Lindley och Carrie Rodriguez som alla lade sin personliga touch på låtarna och skickade tillbaka dem till Pieta Brown. Resultatet blev ett charmigt samarbete och en slags duettplatta med tio låtar och tio olika uttryck.

 

Nygammal favorit: Neko Case

 

Tidigare i år kom The New Pornographers sköna singel This is the world of the theater och bandets nya album (där Neko Case står för mycket av sången) lär vara på gång. I väntan på det passar bolaget New West på att nysläppa Neko Case rätt underbara album Live from Austin, TX från 2007. Tio år gammalt men det låter som vore det inspelat i går.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.