Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Viggo Mortensen tackade först nej till rollen i "Green book". Men han tackade ja när regissören förklarat att han inte ville ha ett ansikte som publiken förväntade sig. Arkivbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mortensen vräkte i sig skräpmat för ny film

För ett par år sedan Oscarsnominerades Viggo Mortensen för rollen som ”Captain Fantastic”. Snart kan det vara dags igen – huvudrollen i ”Green book” lär ge honom ännu en nominering. Något han själv förhåller sig minst sagt cool till.

- Det handlar så mycket om tajming, det handlar om vilka filmer som kommer samtidigt. Men det är bra att man talar om filmen och att den vann publikpriset på filmfestivalen i Toronto. Det betyder ju att folk tycker om den, att det inte bara är filmbolaget som tycker det.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

”Green book” är ett verklighetsbaserat drama som utspelas 1962. Mortensen spelar italienskättade Tony Lip, som lär sig lite om livet och om jämlikhet och vänskap när han i den djupa och rasistiska amerikanska södern blir chaufför till den svarta pianisten Don Shirley. Titeln ”Green book” syftar på den bok där man listade vilka hotell, restauranger och så vidare som svarta fick besöka i 60-talets segregerade USA.

Vräkte i sig skräpmat

Filmen har regisserats av Peter Farrelly, som annars förknippas med komedier som ”Dum och dummare” och ”Den där Mary”. Men det var inte regissören som fick Mortensen att först nobba filmen.

- Jag läste manuset, jag tyckte att det var väldigt bra men att det inte var någonting för mig. Jag tyckte att Peter borde ha en äkta amerikansk-italienare i rollen, det finns ju mängder med bra sådana skådespelare. Men han sa att han inte ville ha ett ansikte som publiken förväntade sig. Då tackade jag ja, berättar Mortensen

- Det var likadant när David Cronenberg ville att jag skulle spela den unge Sigmund Freud i ”A dangerous method”. Vi hade ju då gjort ”A history of violence” och ”Eastern promises” tillsammans. Jag tyckte inte att jag skulle passa som den unge Freud. Men David övertalade mig. Han ville ha någon som publiken inte väntade sig.

Inför inspelningen fick Mortensen gå upp mer än tio kilo – och han fick lära sig att vräka i sig skräpmat inför kameran. Tonys sätt att äta pizza i sängen måste ses.

- Jag träffade några släktingar till den verklige Tony. Jag frågade vad de kom ihåg som kännetecknade honom. ”Han rökte”, sa de, ”och han åt”. Mer då, undrade jag. ”Han rökte, och han åt,”

"Film som behövs"

”Green book” är en feel good-film med djupare mening.

- Jag har hört kritiker som säger ”den är underhållande, men…”. Som om det skulle vara någonting fel med att vara underhållande, samtidigt som man tar upp ämnen som rasism och klasskillnader. I dag hade man kritiserat Preston Sturges på samma sätt. Är det fel att ta upp viktiga ämnen samtidigt som du får människor att skratta?

- Den här filmen tar upp allt detta, den tar upp viktiga ämnen utan att vara en film som predikar. Förhoppningsvis kommer konservativa människor i Texas att se den och det kanske kan få dem att reflektera och ändra sig. Det är en film som behövs i dagens polariserade USA.

Vid sidan av sitt skådespeleri är Viggo Mortensen en aktad stillbildsfotograf med eget fotoboksförlag.

TT: Hur påverkar ditt kunnande som fotograf ditt jobb som skådespelare? Du bör ju ha ett estetiskt öga som du kan bidra med.

- Nja, det är ju inte så att jag lägger mig i regissörens arbete. Men fördelen är att jag kan ställa frågor, och det faktum att jag kan tekniken gör att jag ser på linserna som används och vet vad de kommer att se. Jag kan ljussättning, jag vet vilka föremål som kommer att synas i ett visst ljus, jag vet hur jag ska hålla ett föremål för att det ska komma till sin rätt i filmen. Jag vet hur jag ska passa in.

"Green book" får svensk biopremiär den 21 december.