Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Moon City Boys spelar på Nefertiti torsdag 01.30 som en del av Stay out west.

Moon City Boys gör som de vill

Medlemmarna i Moon City Boys bestämde sig för att starta band utan att någon av dem kunde spela något instrument. Nu har deras liveframträdanden och debutplattan I need more tagit Musiksverige med storm. På torsdag natt spelar de på Nefertiti, och GP fick ett snack med basisten Ella Rolf.

Hur startade ni bandet?

Vi har känt varandra sen vi var små, men råkade gå på Gerlesborgs konstskola samtidigt och letade efter ett nytt, kreativt uttryck. Ingen av oss gillade att sitta ensam i en ateljé, så vi fick idén att vi skulle börja spela musik ihop. Då hade ingen av oss spelat något förut. Vi var typ 20 och kände oss egentligen för gamla för att börja på noll.

Vad fick er att ta steget?

Den sommaren läste vi Please kill me, som handlar om punkens historia i New York, och den gav oss energi och en känsla av att vi kunde göra precis vad vi ville. Så jag köpte en bas på Tradera och började öva.

Det behövs rätt mycket självförtroende för att ta sig an något som man inte känner sig hemma i. Men punkandan gav oss en viss frihet som passade oss. 

… och några år senare skrev Andres Lokko i DN att är norra Europas bästa rockorkester. Vad tänkte ni då?

Självklart kändes det superfett. Det är viktigt att höra grejer utifrån, så att man fattar att man är på väg någonstans. Annars är det lätt att fastna i sin bubbla. Men det blir också väldigt abstrakt att läsa vad någon skriver om oss. Ibland har journalister projicerat saker på oss, och kopplat oss till band eller referenser som vi inte känner igen oss i.

Ni valde att släppa ert debutalbum, I need more, utan skivbolag. Hur kommer det sig?

Det kändes bäst att göra så. Vi behövde den kreativa friheten, och ville inte tvingas kompromissa. Det vore jättekul om ett bolag ville släppa vår musik, men det måste kännas rätt i så fall.

Om du skulle beskriva ett liveframträdande med Moon City Boys – vad får man?

Vi vill ge något som känns nervigt. Det är det bästa när man spelar live, att få en känsla av närvaro tillsammans med publiken. Vad som helst kan ju hända, en gitarrsträng kan gå av, men bara det finns en viss råhet i framträdandet så gör det ingenting.