Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Moget genombrott för The Lumineers

Ingen har kunnat undgå hiten "Ho hey". Med den tog sig Denverbaserade The Lumineers från okänt folkrockband till Grammy-nominerad framgångssaga. På mindre än ett år.

I april förra året kom det självbetitlade debutalbumet. Första singeln "Ho hey" har spelats glödhet på radio och i januari uppträdde The Lumineers på amerikanska Grammy-galan, där de också var nominerade i två kategorier. Men för sångaren och frontfiguren Wesley Schultz är det något helt annat än glamourösa galor som toppar listan över höjdpunkter från året som gått. Allra bäst var när han sade upp sig från sitt sista extraknäck för att försörja sig som artist.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

-Jag tänkte: "Hoppas att jag aldrig behöver se det här stället igen", berättar han om dagen då han stegade in på restaurangen med en avskedsansökan i handen. -Jag har alltid tänkt att om jag inte jobbar hårt kommer jag hamna där igen. Jag ogillar inte jobbet i sig, men jag vill göra musik.

Förberedda på framgång

Wesley Schultz har skrivit låtar och spelat gitarr sedan 16-årsåldern. 2005 började han och trummisen Jeremiah Fraites jobba ihop. Fem år senare anslöt sig cellisten Neyla Pekarek och ett tag efter det blev The Lumineers kompletta med pianisten Stelth Ulvang och bassisten Ben Wahamaki. Varför det stora genombrottet kom just nu saknar Wesley Schultz en förklaring till. Men han är tacksam för att det hände när han fyllt 30 år, och inte tio år tidigare.

-Då hade jag blivit tokig och trott att allt handlade om mig. Nu är vi förberedda, vi har spelat mycket live och funderat på vilka vi är som musiker och människor.

Fyller ut tiden

The Lumineers blir titt som tätt tillfrågade att spela på stora scener, under uppemot en och en halv timme. Men med blott ett album och låtar på sammanlagt 43 minuter i bagaget får de kämpa för att fylla ut tiden.

-Vi gör covers på våra vänners låtar och lägger till långa intron där det inte finns några. På något sätt lyckas vi, säger Wesley Schultz.

Bandet skrev bara på kontrakt för en skiva och känner än så länge känner de ingen press att tvinga fram en ny.

-Skivbolagen vill att man ska ge ut något fort, de tjänar på det. Men det skadar ett band att behöva spela låtar som man kanske inte ens tycker om.

Om ytterligare ett år tror Wesley Schultz att de är aktuella med ett uppföljaralbum. För i bakhuvudet gnager oron över att behöva gå tillbaka till extrajobben.

-Den känslan lämnar mig aldrig, jag kommer alltid att känna mig jagad av någonting.