Mjellby Konstmuseum | Woman – internationellt feministiskt avantgarde från 1970-talet, verk från Sammlung Werbund, Wien

ANNONS
|

Det är mycket som pågår på Mjellby museum just nu. Och det är lätt att glömma att det som händer har några decennier på nacken. I en video från 1976 strippar Hannah Wilke sakta bakom Marcel Duchamps mytomspunna stora spruckna glasmålning Bruden avklädd av sina ungkarlar, till och med – bruden står avklädd, till slut, men inte av sina ungkarlar. I ett betydligt aggressivare foto från 1969 sitter österrikiskan Valie Export bredbent iförd ett par grenlösa långbyxor och håller i ett maskingevär – något av en feministisk affischbild, Aktionshose/Genitalpanik, som lär referera till en provokativ aktion utförd på en porrklubb i Wien.

ANNONS

MARTHA ROSLERS SEX minuter långa Kitchen semiotics är en så kallad klassiker, och enklare låter det sig knappast göras: köksredskap efter köksredskap förevisas och benämns, samtidigt som Rosler med överdrivna rörelser illustrerar användningen, medvetet och aggressivt alienerad i sin förväntade roll som hemmafru.

Också annat är nästan sketchartat, om också i stillbild: Birgit Jürgenssen utskjutande graviditetsförkläde som bokstavligt visar en bulle i ugnen. Ulrike Rosenbach som poserar med en rund perforerad skiva knäckebröd bakom sitt huvud, som en gloria, en gloria som hon i nästa bild börjat käka upp. I några mycket tidiga verk av Cindy Sherman som föregriper hennes massiva genombrott med Film stills från 1979 är det som om själva garderoben kommer ut ur garderoben, och genast blir till giftig lek och maskerad. I den korta animationen Doll Clothes leker Cindy Sherman med sig själv som klippdocka, innan hon lägger tillbaka sig i lådan igen.

DEKONSTRUKTION AV KVINNOROLLEN, det är lätt sagt, bara man övat några gånger, men lika viktigt är att ämnen som inte varit ”fina nog” för galleri- och museivärlden här plockas fram, och det dessutom i media som heller inte varit det. Videokonsten är ännu i sin linda, filmerna är i stort sett oredigerade. Performancekonsten är flyktig och beroende av det sociala rummet, blir kvar bara som dokument och beskrivningar. De svarta vintage-fotona kan vara lite buckliga, med ojämn glans, de verkar inte passa in i någon gammal debatt om huruvida ”foto är konst eller inte”, och fotograferna struntade nog uppriktigt sagt i vilket, här är något viktigare på gång.

ANNONS

Någonting sjuder verkligen på denna utställning, rör oroligt eller otåligt på sig. Ofta är det omöjligt att skilja förtvivlan från humor när dessa konstnärer ömsar av sig de manliga projektioner de formats av. Intressant också att konstatera hur långt den formala och tekniska enkelheten når och hur mycket tid den skär igenom när ämnet är tillräckligt starkt och angelägenhetsgraden tillräckligt hög. Åtminstone på en så välgjord sammanställning som den här.

ÄMNET

Mjellby konstmuseum i Halmstad visar med utställningen Woman – internationellt feministiskt avantgarde från 1970-talet några av de viktigaste konstnärerna i det internationella feministiska avantgardet.

SKRIBENTEN

Mikael Olofsson är konstkritiker och konstnär. Medverkar regelbundet i GP och skrev senast om Ishiuchi Miyakos prisutställning på Hasselblad Center.

ANNONS