När Mia Skäringer i februari 2010 klev upp på scenen inför ett fullsatt Aula Magna i Karlstad var hon så nervös att hon i dag har minnesluckor från händelsen. Ensam på scenen med påtaglig dödsångest, endast iförd en glittrig bikini kände hon sig avklädd i dubbel bemärkelse. Senare samma år, efter 100 föreställningar, fullsatta konserthus och dubbelföreställningar på helgerna svimmade hon i duschen och fördes akut till sjukhus. Hon hade gått in i väggen.
I dag är bikinin utbytt mot klänning, och det är en mer balanserad Mia Skäringer som förbereder sig för att framföra nya showen Avig Maria och sångerna jag gråtit till på Kajskjul 8.
– Jag var nog tvungen att gå i in väggen för att förstå att en liten människokropp inte klarar den ansträngningen, rent fysiskt. Det ballar ur till slut, säger Mia Skäringer när vi träffar henne under repetitionsarbetet med nya showen.
Det har gått fyra år sedan Mia Skäringer turnerade landet runt med sin föreställning Dyngkåt och hur helig som helst, som också sändes i svt. Hon säger att publiken kommer att känna igen tilltalet, men att den nya föreställningen samtidigt innehåller många nya grepp – till exempel är Håkan Hellströms pianist Stefan Sporsén inhyrd för att tillsammans med ett handplockat band ackompanjera Mia under musiknumren. Innehållet i Avig Maria tar lite avstamp i boken med samma namn som hon skrev 2011, men annars är det nyskrivet material som gäller.
– Det här är en show som skrivit sig själv under en lång tid. Det kommer lite hela tiden. Jag funderar mycket varje dag och manuset har tagit form i mobilen, i almanackan och på små papper här och var, säger Mia.
– Jag är trebarnsmor och har inte möjligheten att åka till någon glamorös liten takvåning i Spanien för att skriva i tre veckor. Arbetet pågår inombords och ofta får jag springa upp mitt i natten och skriva ner små metaforer eller meningar som flyter upp.
Mia Skäringer har haft en kometkarriär de senaste tio åren. Efter att ha lämnat barndomens Värmland blev hon snabbt omtyckt när hon tillsammans med Klara Zimmergren gjorde succéerna Roll on och Mia och Klara. 2009 släppte hon boken Dyngkåt och hur helig som helst, en samling blogginlägg och krönikor som lade grunden till föreställningen med samma namn. Boken sålde i över 200 000 exemplar och när Mia Skäringer vid samma tidpunkt fick en av de bärande rollerna i Solsidan blev hon snabbt en av våra mest folkkära skådisar. Men samtidigt som karriären varit lyckad har det inte alltid varit lika lyckligt bakom fasaden. Under tonåren hade hon problem med ätstörningar och självskadebeteenden och än i dag brottas Mia Skäringer med sin självkänsla och sociala ångest. Det, i kombination med ett krävande yrke, gör att det ibland bara blir för mycket. Som under förra turnén. Den gången stod Mia på scen fem gånger i veckan, ibland samtidigt som hon spelade in TV4:s supersuccé Solsidan på dagarna.
– Jag är lite arbetsnarkoman och har svårt att ta det lugnt. Det är så med mig och det försöker jag lära mig att hantera. Jag brottas alltid med att få balans, det är ju kanske något av det viktigaste i livet. Men i en tid där vi människor mer än någonsin strävar efter perfektion inom alla områden samtidigt är balans sannerligen en bristvara och något man måste bestämma sig för att skapa själv.
Att jobba både dag och kväll gjorde till slut att hon inte kunde sova på nätterna och väggen väntade runt hörnet. För att inte hamna i samma situation igen tackar Mia Skäringer därför nu nej till att jobba med andra projekt samtidigt som hon spelar Avig Maria. Tiden och orken räcker helt enkelt inte till. För vid sidan om regissörer och förläggare finns ju även en man, tre barn och två hundar som behöver henne. Och när Mia Skäringer får välja kommer familjen alltid före kändispremiärer och sponsrade pr-event.
– Man blir bjuden på massa roliga saker i det här jobbet. Jag skulle kunna springa på grejer varje dag, men det ser jag bara som ännu mera arbete. Stå och vara social i högklackat finns inte med på priolistan. När jag jobbar mycket prioriterar jag bort allting förutom min familj. Jag jobbar och sen är jag hemma med min familj och vi gör saker tillsammans. Jag får inte mitt liv att gå ihop annars, säger Mia Skäringer och fortsätter:
– Att jag känner mig tillräcklig som mamma och människa i min familj är en förutsättning för att jag ska kunna leverera bra på jobbet. Och då prioriterar jag det. Visst är det många som tycker man är astråkig då eller att jag inte bryr mig om dem. Men det är bara så att jag inte räcker till mer än så.
Att inte räcka till är ett ämne som Mia Skäringer ofta återkommer till. Hon nämner till exempel hur vi vardagshetsar varandra på Facebook och Instagram.
– Man har lagat en god middag och är nöjd med den, men två sekunder senare lägger någon upp en fin bild på en ännu godare middag. Genast kommer känslan av att man inte räcker till. Och luras man in i det där duger man ju aldrig.
– I livet har vi några staplar som de flesta anser är viktiga. Träning, hälsa, jobb, karriär, familj och en social tillvaro. Och i försöken att nå perfektion försöker man få alla de här staplarna att gå i topp samtidigt. Men det är just när man försöker så mycket som man känner sig så jävla otillräcklig. Det är aldrig någon människa som kommer att få högsta poäng i alla de där kategorierna. Vi måste inse att det är det som är det normala. Det är så det är att vara människa, man kan inte vara bäst på allting.
Det var också på det här temat som Mia Skäringer i våras bestämde sig för att skriva ett debattinlägg hos Aftonbladet. Trött på alla hälsotips och löpsedelsdieter skrev hon en krönika som fick rubriken Det sista vi behöver är ännu ett diettips. Hennes rader om att alla åsikter om hur vi ska träna, äta och leva stressar sönder oss, blev snabbt populära och texten delades 150 000 gånger på Facebook. Men hyllningarna började snabbt också att blandas med upprörda känslor. Strax efter att krönikan blivit publicerad började Mia Skäringer nämligen blogga hos hälsodrycksföretaget Proviva – något som vid publiceringen i Aftonbladet inte hade nämnts. Höjda röster menade att Mias åsikter var köpta av företaget och att hon därmed hade förbrukat sitt förtroende. Vips var drevet i gång.
– Det är synd att det fick de proportionerna. Krönikan var skitbra och skriven direkt från hjärtat och magen. Det tycker jag fortfarande. Men det var som att jag hade tagit kokain, jag var helt nerringd. Att man hamnar på löpsedlarna på grund av en liten magbakterie, det är helt galet, säger Mia Skäringer, som inte ångrar någonting av det hon gjorde:
– Jag står för det jag har gjort, jag har hela tiden varit öppen med att jag skulle blogga för Proviva. Det som hände var att jag fick betalt av ett företag för att skriva en blogg i två månader, och jag fick blogga om vad fan jag ville. Då tycker jag inte att det är så allvarligt om jag gör det på Provivas plattform eller hos någon tidning. Det var ju inte så att de på något sätt kontrollerade min penna. Jag skulle inte sitta och dricka blåbärssoppa i tv-program, jag skulle bara blogga. Något annat hade jag inte ställt upp på. Skribenter och krönikörer var arga för att jag använde ordet magkänsla, men det är ju bara att läsa mina böcker så ser man hur många gånger jag använder det ordet.
Provivahistorien levde länge och fick många spaltmeter i pressen innan den dog ut. Och till slut bestämde sig Mia för att hoppa av samarbetet. Hon lämnade en kommentar till GP och drog sig därefter undan från medierna.
– Jag orkade inte med alla kvinnliga skribenter som vände och vred på mig i alla tänkbara vinklar. Drevet hade redan gått och det fanns inte så mycket att göra. Jag tänker att alla får fundera på sin kammare sen om de kan stå för det de skrivit. Men jag kan ändå vara glad för den här erfarenheten, säger Mia.
– För jag lärde mig verkligen att man inte har några kompisar i den här branschen, det sitter så många och bara väntar på att få skjuta ner en för att framhäva sig själva. Jag förstod också vilken bild som projicerats på mig. Jag är en människa som letar efter mig själv i det mesta jag gör och jag har ingen karta för exakt vilka håll jag ska gå åt. Är det här så fel så kommer jag göra fel fler gånger.
Hon säger också att den nyfunna insikten gör att hon känner sig friare än innan.
– Det är skönare på golvet nedanför den piedestal jag tydligen var satt på och glorian sitter mycket bekvämare på sned. Man får lära sig att vända andra kinden till. Speciellt som kvinna, för det är inte mycket man behöver vingla till för att det ska bli moralpanik. Samtidigt kan många män i samma situation sitta och kladda i finrummet som stora bebisar utan att någon reagerar.
I sin kommentar till GP berättade Mia Skäringer att hon skulle bli hemlig ett tag och inte synas så mycket i offentligheten. Det har hon inte heller gjort, förrän nu. Men det kommande halvåret är hon kanske mer aktuell än någonsin. Under sensommaren och början av hösten har hon pendlat till Trollhättan för att spela in Ack Värmland, en ny humorserie av Ulf Malmros, som många hoppas ska bli en lika stor succé som Solsidan. I serien spelar Mia en karaktär som blir av med jobbet i Molkom och i stället satsar på att öppna nagelsalong. I övriga roller syns bland andra Björn Starrin och Johan Östling, som tidigare varit återkommande i Malmros produktioner.
Utöver Ack Värmland är Mia också en självskriven huvudperson i Solsidan, som ligger i startgroparna för en femte säsong. Planen var också att hon skulle synas i rutan hela hösten, som huvudpersonen Vera i SVT:s storsatsning Ängelby. Men serien, som Mia själv beskrivit som ”ett svenskt Twin Peaks” har blivit uppskjuten på obestämd framtid.
– Det var en grymt krävande inspelning, vi slet som djur. Spelade in på nätterna och kunde sitta ute i skogen till fem på morgonen. Och hela tiden kom manus i sista hand. Det var inte klart när vi började spela in och sen tog det vändningar som vi inte hade planerat för, säger Mia Skäringer.
Till slut ringde hon till SVT och förklarade att det inte fungerade längre. SVT fick planera om tablån och i dag är det oklart när serien kommer att sändas. Men för Mia Skäringer spelar det ingen större roll – hon har sett de första avsnitten och är nöjd med sin insats. Hennes roll är den första hon gör som är helt inriktad på drama.
– Drama är någonting jag velat göra hela livet. I alla mina karaktärer har det alltid funnits någon slags botten och sorg. Så att slå om till drama är inte så svårt. Däremot är det väldigt roligt. Jag gillar att utmana mig själv, att testa nya grejer. Och det är något jag vill fortsätta med.
Avig Maria har premiär i november och spelas på Kajskjul 8 under hela hösten. Därefter väntar en ny Sverigeturné i vår men efter det har Mia bestämt sig för att ta det lite lugnare ett tag. Hon ska vila sitt ansikte och fokusera på att skriva romanen som hon velat göra så länge.
– Jag älskar verkligen att skriva, men då måste man ha disciplin. Man kan inte skriva lite här och lite där, man måste ta lång tid på sig. Så nästa höst ska jag inte flänga runt på inspelning. Då ska jag vara hemma en längre sammanhängande period och få klart min roman. Ingen annan än jag kommer se till att jag någonsin får den klar.
Mer om ...
Namn: Maria ElisabethSkäringer.
Ålder: 38.
Bor: Hus utanför Göteborg.
Familj: Sambo, tre barn och två hundar.
Aktuell: Har premiär med sin nya enmansföreställning Avig Maria och sångerna jag gråtit till på Kajskjul 8 den 13 november. Även aktuell i tv-serierna Ack Värmland, Ängelby och Solsidan. Mia och Klara sänds på SVT Flow.
3 viktiga platser för Mia
HEMMA
”Jag trivs alltid bäst hemma med min familj. Den lilla flocken som älskar mig oavsett framgångar eller motgångar.”
PÅ SCENEN
”Jag älskar att stå på scenen. Jag mår bra av att vara så totalt fokuserad som man är där. Jag älskar nuet. Publiken. Inga andra tankar ryms. På scenen arbetar hela medvetandet för en gångs skull i samma riktning.”
VÄRMLAND
”Värmland är en plats jag alltid återkommer till. En plats som i allra högsta grad har format mig till den människan jag är. Nu känner jag mest kärlek och samhörighet med Värmland. Men så har det inte alltid varit.”
