Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Med hopp om en mer hållbar värld

Det började med en konstnärlig förälskelse. Nu hyr Simon Ljungman och Mats Alfredson in sig i Konserthuset för att tillsammans med körsångare och musiker ge en unik konsert i samband med Earth hour-dagen.

Allt började med att Simon Ljungman skulle spela gitarr i samband med en föreläsning om miljöfrågor som Mats Alfredson höll. Musiken skulle finnas där för att förstärka och illustrera budskapet. Men Mats Alfredson blev så berörd av Simon Ljungmans (till vardags i Håkans Hellströms band) sätt att spela att han alldeles kom av sig.
– Jag kände direkt att den här killen måste jag bara samarbeta med, minns han nu när vi träffas i en studio i västra Göteborg.
Simon Ljungman beskriver det som en ömsesidig, konstnärlig förälskelse och när det sedan visade sig att Mats Alfredson inte bara hade en bakgrund som körfantast utan dessutom bar på poetiska ambitioner började man skriva tillsammans.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Spelar på Earth hour-dagen

Resultatet är föreställningen Hopp, ett körverk med ett tydligt budskap om miljö- och hållbarhet, som nu satts upp med lokala barn- och vuxenkörer i nio olika, västsvenska kommuner. I morgon lördag nås en slags kulmen när medverkande körer och musiker som anslutit längs vägen samlas i Konserthuset i Göteborg för att sätta upp föreställningen i samband med Earth hour-dagen.
– Inte bara hållbarhetsfrågorna utan även de humanistiska frågorna är ganska hårt ansatta, världsläget är verkligen jobbigt. Dessutom har idén med Earth hour försvunnit lite ur folks medvetande. Vi kände att det är viktigt att göra någonting positivt, konstaterar Mats Alfredson som tillsammans med Simon Ljungman hyr lokalen som privatpersoner.
– Det hanns inte med att fixa bidragsgivare eller sponsorer så vi bestämde oss för att vara härligt naiva och hyra själva. Det får bära eller brista, ler Simon Ljungman som är lyrisk när han beskriver hur verket har vuxit, utvecklats och fördjupats i samarbete med andra människor.

Inga förmaningar

– Vi har fått med oss några helt grymma sångare och musiker. Men hela visionen med det här är ju inte att vi ska vara på scenen och vara snygga och coola. Vi vill förmedla en känsla av hopp, helt utan pekpinnar, konstaterar han och Mats Alfredson håller med.
– Vi skapar ett rum, en känsla med olika stämningar, utan att komma med förmaningar. Det skulle bara bli dålig konst. Vi ställer frågor, sedan är Greenpeace och Naturskyddsföreningen på plats för att informera i pausen, men det finns liksom inte med på scenen. Vi har ändå en förhoppning om att vi ska kunna väcka tankar om identitet och konsumtion i relation till genuina behov av kärlek och gemenskap.