Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Maxida Märak imponerar i Jills veranda

Tårgas och frihetskamp, hembränt och countrystomp. GP:s Jan Andersson blir tagen av första avsnittet i Jills veranda.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

 

 

På onsdagskvällen är Jills veranda tillbaka i SVT. Succéseriens tredje säsong inleds med att den samiska hiphopartisten Maxida Märak hälsar på Jill Johnson i Nashville, och mycket känns såklart igen från tidigare år. Upplägget är snarlikt.

En relativt känd artist anländer med en låt att tolka och en bucketlist att beta av, men verandan är ny och framförallt känns det som att själva programmet kommer att gå djupare än kanske någonsin tidigare. Hela det första avsnittet genomsyras av den amerikanska ursprungsbefolkningens kamp för överlevnad och SVT knyter känsligt och snyggt ihop det med samernas situation i Sverige. Parallellerna är plågsamt uppenbara. 

Ställer andra program i skamvrån

Att se Maxida Märak dricka hembränt och driva boskap är väl i och för sig inget som kommer att förändra mitt liv, men det märks direkt att hiphoparen och aktivisten Märak bondar med hiphoparen och aktivisten Yonasda Lonewolf på ett sätt som borde få liknande program med musikaliska möten (nu senast Ebbots ark och Så mycket bättre) att springa och ställa sig i hörnet med varsin dumstrut på huvudet.

I Jills veranda berättar Yonasda Lonewolf om taggtråden och tårgasen och vattenkanonerna vid de våldsamma protesterna i reservatet Standing Rock, i Så mycket bättre pratar Uno Svenningsson med en uppstoppad fågel. 

Tolkar Buffy Saint-Marie

Med tanke på Maxida Märaks samiska rötter och hennes stora engagemang för jordens ursprungsbefolkningar känns det inte så överraskande att hon väljer att tolka en låt av Buffy Saint-Marie,  däremot blir jag lite ställd när det visar sig att Jill Johnson aldrig hört talas om sångerskan och låtskrivaren från den kanadensiska ursprungsbefolkningen, som jobbat med både Pete Seeger och Johnny Cash och faktiskt blev bannlyst av Nashvilles radiostationer under en period på 70-talet. 

Att Jill Johnson inte kände till Buffy Saint-Marie spelar dock mindre roll när hon och Maxida Märak till slut tolkar Saint-Maries gamla låt Soldier blue från filmen med samma namn. Den sitter perfekt ändå.

Kan bli bästa säsongen

Och inte för att jag vill sätta press på verandans övriga gäster – Mia Skäringer, Lisa Nilsson, Dregen, Ana Diaz och Erik Lundin – men om de kan bjuda på i alla fall ett uns av Maxida Märaks nerv och intensitet kommer årets programserie att bli den starkaste hittills.