Mats Söderlund | Göra män
Mats Söderlund | Göra män

Mats Söderlund | Göra män

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Vad är egentligen en man? Den brännande frågan ställer poeten och debattören Mats Söderlund i sin senaste bok Göra män. Han fortsätter den personliga upptäcktsresa han beskrivit i Göra kärlek som kom för ett par år sedan. Det är en allt annat än bekväm färd in i en manlighet som Söderlund betraktar som en lika konstruerad identitet som någonsin den kvinnlighet som feminister och genusforskare synat i sömmarna under så lång tid.

Söderlund hävdar att mannen redan som liten pojke utsätts för en massiv och ofta våldsam indoktrinering som berövar honom förmågan att använda sin intuition och att uttrycka känslor. I en värld av benhård konkurrens förväntas männen istället vara rationella och inte öda för mycket tid på sånt som inte är logiskt och mätbart. Konsekvensen blir en känslomässig nöd som maskeras av aggressivitet och förakt för svaghet, resonerar författaren och utbrister: ”James Bond, kan han inte få gå i terapi? Snälla”.

ANNONS

Det kan uppfattas som provokativt att utmåla män som offer för en könsmaktsordning som så uppenbart ger dem mer politiskt och ekonomiskt inflytande och ofta större personlig frihet än kvinnor. Men jag håller fullständigt med Söderlund om att enda sättet att skapa ett sundare samhälle är att såväl kvinnor som män och andra kön vågar se sina egna förluster i vår reducerande kultur. Vågar se att vi föds med både kvinnliga och manliga egenskaper och tragiskt underkastas en psykisk könsstympning som också får biologiska konsekvenser eftersom vi har en i allra högsta grad påverkbar hjärna.

Göra män är en sällsynt ogarderad text där Söderlund blottar sin tidiga konformering in i en rätt typisk mansroll med jakt och fiske som intressen och stora svårigheter att släppa fram tårar, inför andra och inför sig själv. Nu ser han sig som en desertör, även om självbilden fortfarande är kluven och han kommer på sig själv med att redan i bokens inledning berätta att han gjorde lumpen som fjälljägare. Han misstror sina egna motiv. Varför var det viktigt att berätta just det?

Boken är en öppen inbjudan till samtal om ett akut spörsmål som författaren inte påstår sig ha en massa kloka svar på. Han vänder sig direkt till läsaren med en vädjan: ”Hjälp mig tala om de här frågorna. Hjälp mig att förstå.” Han söker inspiration från feministiska portalfigurer som Susan Faludi och bell hooks, hos Claes Ekenstam och andra mansforskare, i bollandet med twitterkompisar och genom att djupintervjua sin egen son.

ANNONS

Han söker med ljus och lykta efter tecken på en positiv förändring, blir ofta nedslagen över det magra resultatet, men landar ändå i en försiktig optimism som spirar ur det faktum att män idag tar ut en större del av föräldraförsäkringen än tidigare. Det finns en plats ”där mansrollen bryts. Det är platsen som pappa.”

I ett seglivat patriarkat, där vi kallar rollen för jag, behövs verkligen desertörer som Mats Söderlund.

ANNONS