Oscarsgalan brukar präglas av en The winner takes it all-mentalitet i betydelsen den bästa filmen har, förstås, den bästa regissören och de bästa huvudrollsinnehavarna.
Så blev det inte i år, det blev en lika stor prisspridning som på den svenska Guldbaggegalan.
Den politiskt korrekta 12 years a slave vann som förväntat Oscarn i kategorin bästa film, medan bästa regi-priset gick till Alfonso Cuarón för Gravity, som annars fick nöja sig med teknikpriser, till exempel bästa ljudmix och bästa ljudredigering (ärligt talat förstår jag inte riktigt skillnaden).
Efter Golden Globe-priset var Cate Blanchett megafavorit för kvinnliga huvudrollen i Woody Allens Blue Jasmine. Jo, Blanchett kunde sitta lugn. För att filmen är en av Woodys bästa på flera år och för att Cate Blanchett är den hon är.
Juryn gillar när någon som varit nere för räkning mot alla odds reser sig och gör en högklassig prestation. Alltså var Matthew McConaughey ohotat i kategorin bästa manliga huvudroll/Dallas Buyers Club.
Galan var förutsägbar på gränsen till trist. Och inte blev det en Oscar till Thomas Vinterberg för det vanvettigt starka danska dramat Jakten. Oscarn bästa icke engelskspråkiga film gick i stället till Italien och Den stora skönheten.
