Ungarna var lyckliga i Mui Ne. De fick tydligen äta drakfrukt och tårta till frukost, men i ett hörn i frukostmatsalen stod en ensam kocka och rörde en buljong som hon sade hade småkokat hela natten. Under nästan rituella serveringsformer upptäckte jag där den buljongbaserade nudelnationalrätten Pho (uttalas fö) och har saknat den sedan dess.
I Göteborg är det i stället den japanska buljong- och nudel-motsvarigheten, Ramen, som precis har fått sitt fotfäste. Vad som här blivit mest känt från det vietnamesiska köket är de färska vårrullarna, Goi cuon, som doppas till fulländning i fisksås och korianderexplosionsmackan Banh Mi. Men det finns så mycket mer.
När Steamy Pho öppnade på Odinsplatsen för några månader sedan slängde jag mig på cykeln för att testa. Det var lunch och jag satt där själv och njöt medan huvudet åkte tillbaka till de scootertutande gränderna i Saigon; pho, gatans långsamt och skönt mättande njutningsnudlar.
Jag blev faktiskt så glad i den vietnamesiska maten att jag den gången anmälde mig till en matlagningskurs på en strand i Mui Ne. En allvarlig kocka tog oss först till marknaden där vi handlade råvaror och glodde på tandlösa tanter som rensade fisk på marken, nackade en kyckling med machete och sen var det hem till stranden igen där vi fepplade ihop en sladdrig Bahn xeo, deras berömda crêpe.
Den var helt utan den där frasiga ytan – som tack och lov Steamy Pho får till, men som kräver sin fisksås för att få upp sältan. Och mycket doppande blir det, antingen i fisksås eller hoisin. Med lite mer kreativ variation bland dippsåserna och lite mer tryck i kryddningen kommer Steamy Pho bli hur bra som helst.
Jag såg bara kvinnor överallt i köken i Vietnam. Det verkar vara samma på de vietnamesiska krogarna i Göteborg. Steamy Pho är inget undantag. Män är helt värdelösa, pappa får inte ens gå nära maten, ler sonen som serverar oss i detta familjeföretag. Pappan står i disken. Det är familjens första krog, den är ljusblå, välupplyst och rätt o-charmigt inrett, men det är ändå halvfullt vid middagstid.
Man har planer på att mysa till lokalen till våren, skaffa alkoholrättigheter. Under tiden trycker mamma ut stora brickportioner från köket. Den klassiska förrätten Goi cuon, färsk vårrulle med räkor och koriander serveras med perfekt picklade, smalstrimlade morötter och minibaguetten, Banh Mi, stuffad med karamelliserad sidfläsk och en försiktig vietnamesisk korv är bättre än många av de original jag tidigare råkat på.
Och så kommer den då rykande i slutet.
Pho-buljongen har sjudit alla sina timmar, för att sedan få sällskap av nudlarna och proteinet (räkor, oxfilé, eller tofu) – och till sist öser man själv ner thaibasilikan, chilin, böngroddar och lime till eget komp.
Genialiskt och nyttigt som en smekning. Tack mamma.
