Mitt sällskap är strängt: En kvinna i 60-årsåldern som varit matsalsvärdinna och vet hur saker ska gå till och hur mat ska smaka i största allmänhet.
Vi är kvällens första gäster. Men efter en halvtimme börjar den blåmålade lokalen så sakteliga att fyllas, med par, kompisar, barnfamiljer och jag tror även ett gäng turister. Så roligt då att de får smaka Smakas meny, för den spänner brett över vårt avlånga land, med några kreativa tillskott.
Brödkorgen består av mjukt, varmt bröd, tre sorters knäcke och gott smör. Jag går rakt in i den berömda brödfällan, medan min bordskamrat vet sina begränsningar och håller hårt i bordet. Hon väntar på sin löjrom, som serveras med klassiska tillbehör. Vilken fröjd för ögat fatet är, och hon lägger särskilt märke till de omsorgsfullt finhackade tillbehören. Så här gör man det inte hemma, säger hon. Och det är ju gärna så det ska vara. Hemma hade jag heller definitivt inte fått till den gravade älgcarpaccio jag får in, med löjromskräm, picklad rödlök och Västerbottensost. Vacker mat, även det.
När köttbullarna serveras får mitt bestämda sällskap knappt slut på minnen eller lovord. Den inlagda gurkan doftar hennes mormors mat, och är likadan som då om än något mindre söt, och serveras ihop med rårörda lingon. Köttet är malet på precis rätt sätt för köttbulleformen, förklarar hon, och njuter av välbekanta smaker.
Hon blir därtill förtjust i de rejäla servetterna, som också påminner henne om mormor. Det är mat och detaljer som väcker starka minnen. Min äkta wallenbergare med gröna ärtor, lingon, potatismos och brynt smör är också mycket god. Mer smör, mer lingon, och nu drabbas även jag av nostalgi fast jag är 80-talist. Detta är mat från en tid då chiapuddingarna inte hade tagit över internet. Internet fanns inte ens. Minns ni ljudet från modemen?
Men salladen vi beställt vid sidan av är inte mycket att hurra för, helt vanligt grönt utan finess.
Hjortronsufflé med punschgrädde låter som en perfekt efterrätt för någon – det vill säga jag – som varken är förtjust i alltför sötsliskiga desserter eller riktigt mogna alternativ som mörk choklad och mycket sprit. Det är ett utmärkt val. Kan en sufflé vara fluffigare, där den puffar upp sig över kanten?
Visst är det sött, men här ryms också en mängd andra smaker, som tillsammans med den lätt smaksatta grädden blir en riktigt fin avslutning på en riktigt fin måltid.
Sällskapet vet inte längre sina begränsningar utan smäller i sig ett gäng små kanel- och kardemummamunkar med äppelkompott, och hennes blick fylls återigen av det där lycksaliga. När vi lämnar restaurangen i bil känner hon fortfarande doften av dem. Jag har fått en ny bild av restaurangen på hörnet.
Mat: Husmanskost som kombinerar tradition med innovationusmanskost som kombinerar tradition med innovation.
Dryck: Öl, vin, drinkar. Rimliga alkoholfria alternativ.
Tillgänglighet: Trappsteg lite överallt, i synnerhet till toaletten. Musik på låg volym, gäster på högre volym.
Förrätt: 55-235 kr
Huvudrätt: 140-245 kr
Efterrätt: 24-105 kr
Öl: Grebbestad Lager 54 kr
Vin: Ett glas rött eller vitt 65 kr
Plus
Den goda maten serveras lagom snabbt, med vänlig och välvillig service
Minus
Blandsalladen vi får in vid sidan av är inte mycket att hänga i granen.
