Intrycken fyller sinnena direkt när vi kliver in genom dörrarna till Moon Thai Kitchen på Kristinelundsgatan. Med hjälp av kulörta lyktor, färgglada detaljer och med bord inbyggda i trädkojor vill man här åstadkomma en oas för alla oss Thailandsälskare – litesom restaurangen Koh Phangan gjorde när den revolutionerade thaimaten i Stockholm på 90-talet.
Även om konceptet prövats förut är det lekfullt, mysigt, som en liten skärva av Kho Phi Phi nära Avenyn. Det är fullt redan i dörren. Så här en fredagskväll, när vårsolen värmer, är det fler än vi som fått lust att gå ut. De som inte bokat bord får vända i dörren eller vänta länge. Efter en inledande förvirring och väntan – mer av Thailand? – blir vi placerade bland kompisgäng, kärlekspar och barnfamiljer för här är det en härlig blandning av människor och det sorlas högljutt runt borden.
Menyn leker med resenärstemat. Rätterna delas upp efter styrka: falangstyle, backpackerstyle, thaistyle (falang är thailändarnas benämning på turist). Vår proffsiga servitris har visserligen fullt upp men har koll på oss och guidar oss fram med råd och små varningar när vi först vill ösa på med lite för starka anrättningar, något vi är tacksamma för senare när hettan i kryddningen slår igenom trots en viss försiktighet vid beställningen. Ett gott råd kan vara att se sig själv som en falang med förkärlek för extra styrka. När det står starkt är det verkligen det.
Till maten beställer vi varsin thailändsk öl, Singha respektive Leo. De är väldigt lätta och kanske inte ölvärldens mest intressanta sorter men i det här sammanhanget helt rätt.
Vi börjar med att dela på en biffsallad med lime, chili, tomat, thai-selleri, vårlök och färsk koriander för 159 kronor. Det är fräscht och hett och prövar nästan hela paletten av smaker; sött, surt och salt på en och samma gång. En riktigt bra start på måltiden. Som huvudrätt tar en av oss stekt ris med ägg och räkor, Kaou Pad Koong för 159 kronor, vilken även den lever upp till förväntningarna. Med inslag av lime och koriander blir helheten riktigt fin även om rätten inte överraskar.
Kvällens andra huvudrätt är måltidens dyraste, 189 kronor, och tyvärr en besvikelse. Det är en papayasallad med grillad kyckling som serveras med det för det thailändska köket typiska och klibbiga riset, sticky rice. Kycklingbenet vilar ovanpå salladen och riset serveras i en liten skål vid sidan om. Det blir kladdigt på fingrarna och torrt i munnen.
Kycklingen har visserligen ett krispigt och välkryddat skinn men köttet är överstekt. Det klibbiga riset har kanske också stått på värme för länge för det är torrt, hårt och inte mjukt kladdigt som det ska vara. Papayasalladen lider av att huvudingrediensen är omogen och den tillhörande chili- och tamarindsåsen märks inte mycket av. Det som på menyn lät som en smakexplosion blir i stället svårätet, lite trist och visar på svårigheten att få tag i bra tropiska frukter som papaya i Sverige.
Vi avrundar måltiden med kokosglass, karaktäristiskt serverad i en halv kokosnöt och ett litet pappersparasoll (89 kronor). Det är lekfullt, gott och passar perfekt in i miljön. Moons chocolate surprise, 89 kronor, är en chokladkaka täckt av en rejäl klick grädde och glass. En tallrik som skulle räcka för två. Den är helt OK men snarare slätstruken än någon överraskning.
Sammantaget är det trivsamt att ge sig in i Moons värld, vi blir väl omhändertagna och stämningen är hög men kan inte riktigt skaka av oss känslan av något mekaniskt, löpandebandliknande. Det är ett väloljat maskineri men utöver en fin inledning och den fantasirika inredningen bjuder kvällen på få höjdpunkter. Thaimaten är visserligen på en klart högre nivå än de vanliga lunchställena runt om i staden men trots de färgstarka lyktorna känns det långt till Thailand.
Allra bäst: Atmosfären och tillmötesgåendet.
Kan bli bättre: Nivån på maten – vad skiljer annars ut köket från vilket lunchställe som helst?
Mat 13/20
Service 3/5
Totalt 16