Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Krogkollen: Juan Font

När Juan Font öppnade på "nya" Teatergatan för snart fyra år sedan var det en succé, men sedan dess har inte mycket hänt. Krogkollen önskar att bli något mer överraskade.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Krogkollen

Juan Font

Teatergatan 36

Mat: Sharing på en spansk-fransk chark-bricka.

Dryck: Spanskt så långt ögat kan nå.

Tillgänglighet: Bottenplan utan trösklar, men väldigt trångt mellan bar-bord, stor men ej hc-anpassad toa. Hög musik på toa.

Ostron: 30-60 kr styck

Charkbrickor: 145-295 kr

Efterrätt: 35 kr

Billigaste öl: (Mahou) 68 kr

Kostnad för det rekommenderade vinet: 125 kr

juanfont.se

Telefon: 031 – 20 00 66

Öppet: Tis-lör 17-sent

Plus: Okej råvaror, skön stämning, snygg lokal.

Minus: Behöver utveckla menyn. Inte så prisvärt.

Juan Font var en cool nykomling när det nya Teatergatan var ungt och härligt för tre, fyra år sedan och landade väl in i det nya Wallenstamska Avenykonceptet, med superhöga fönster och så högt i tak att stegar fick användas för att komma åt de spanska vinerna.

Tillsammans med fina grannen Sassi Enoteca och de andra hippa nyetableringarna blev Teatergatan ett efterlängtat vattenhål för de som inte längre orkade med Avenyns tonårslarm.

LÄS MER: Krogkollen: Isabelle

Och Juan Font blev en succé, spontanköer uppstod ute på gatan och det var ibland svårt att komma in även om man alltid fick beställa förr eller senare. Allt kändes som på en bättre katalansk pintxos-bar, minus vädret då.

Det finns ännu en tro på sommaren när vi glider in, knappt tre år efter första Krogkollsbesöket som slutade i munterhet över konceptet, finessen och enkelheten i maten.

Juan Font, liksom de andra Teatergatan-krogarna, har inga riktiga restaurangkök. Allt är halvfabrikat och/eller tillrett i barutrymmet och det som då kändes skickligt och bra gjort under så dåliga förutsättningar känns nu… lite annorlunda.

Menyn finns inte nedskriven (inte heller vinlistan), så vi tvingas att försöka komma ihåg vad servitören rabblar upp – eller ta oss till pelaren mitt i lokalen och läsa av den själva. Och vid första anblicken har det inte hänt nånting. Är det verkligen exakt samma meny nu som i starten? Små ändringar har säkert gjorts, men principen är den samma.

LÄS MER: Krogkollen: El Barrio

Det känns tråkigt, vi vill allt bli lite överraskade också, men beställer samma mat som sist eftersom det inte finns något annat att välja på. Visst blev Juan Fonts egensinniga råbiff välförtjänt en snackis, så att den är kvar är förståeligt. Men hela matkonceptet bygger fortfarande på ”Teaterplankan”, en charkbricka med spanska hårdostar och korvar, varav en är utsmetad på brickan utan korvskinn, en visuell katastrof men god i sin rökighet.

Råbiffen serveras i en trevlig räkfrosse-trälåda, men nu tycker vi att den har blivit väl mastig, precis som om det krävdes tre-fyra år mellan beställningarna.

Den andra delen av Juan Fonts succé bestod i deras surdegspizza, som även den är kvar på menyn. Vi beställer löjromspizzan med Brillat (fransk vitmögelost) och mojo verde (den kanariska gröna koriander, vitlök chili-salsan), kul och gott men som helhet blir det väldigt stabbig. Precis som senast tycker vi att brödet och tomatsåsen i botten är godast, men det är inget krogen själva gör - det kommer färdigt.

LÄS MER: Krogkollen: Foren Food & Bakery

”Ibland har jag undrat om han själv vet om att han har en krog uppkallad efter sig”, säger servitören som lyft in spännande och matchande viner på glas till oss – och så tittar vi alla på bilden på väggen och läser historien om Juan Font, den baskiska mannen som har fått stå som modell till konceptet utan att veta ett smack. Lite som den grekiska gubben från Delfi som stämde Lindahls mejeri på 50 miljoner när han upptäckte att han blivit modell för turkisk yoghurt.

Storytelling får aldrig bli viktigare än progression och äkthet; Wallenstam kanske skulle bygga riktiga kök åt sin krögarhyresgäster snart?