Martin Jerns ungdomsbok Affektion får mig att tänka på Katia Wagners reportagebok Alexandramannen. I den intervjuade hon ett antal unga flickor som alla låtit sig utnyttjas av en man som sökt upp dem på nätet och frågat efter både nätsex och verkliga träffar. I Jerns bok får man följa med in i huvudet på Kate som hade kunnat vara en av Wagners högst verkliga flickor.
Kate är sexton år och stenhård utanpå men fortfarande mjuk inuti. Hennes uppväxt präglas av frånvarande och oengagerade föräldrar och av relationen till den minst lika trasiga tjejkompisen Ali. Kate och Ali är snygga, intelligenta, festglada och hänsynslösa. De börjar dricka alkohol någon gång i elvaårsåldern, kollar på porr, låter sig bjudas på droger och sprit av äldre män, lägger upp porriga bilder på sig själva på chatsidor och är allmänt gränslösa i sin jakt på bekräftelse.
Affektion följer Kate i nutid, då hon har rymt hemifrån (om man nu kan kalla det att rymma när ingen verkar sakna en) och bor hos sin syster eller hos äldre killar. Det är ett liv där hon på ytan söker efter fest och sex men under ytan försöker att hitta någon slags mening med livet. I tillbakablickar får man också följa hennes och Alis relation och vart den leder dem. Och vad hände egentligen när klasskompisen Zara på ett kalas i sexan stängdes in i en frysbox och frös ihjäl. Är det Kate och Ali som mördat henne?
Martin Jerns bok är som ett pistolskott i magen: språket är hårdkokt och karaktärerna för sig som i en noirfilm från 40-talet. Effekten blir extra stark eftersom det faktiskt är barn det handlar om. Affektion är en bok som gör ont att läsa men samtidigt sätter fart på ens adrenalin. Som en plågsam med nödvändig omruskning när man precis håller på att somna fast man inte får. Så här ter sig livet också, för somliga.