Roxettes turné har kommit tillbaka till Sverige och på fredagen väntar Slottsskogsvallen i Göteborg, men Roxette har redan hunnit med Kalmar 18 juli och Halmstad i onsdags, 22 juli.
"Det tar drygt 50 minuter innan Roxette vevar i gång den stora hitmaskinen. Och när de väl gör det borde man bli knockad och överkörd på en och samma gång" skriver tidningen Barometern om Sverigepremiären i Kalmar i lördags och sammanfattar det hela som småtrevlig nostalgi men ingen knockout.
Det verkar som att stämningen är god, det är en bjussig låtlista med mycket hits och låtarna är lika bra som alltid. Alla applåderar Marie Fredriksson som så imponerande har kraft att genomföra en turné, vilket skulle ha varit otänkbart för några år sedan. Samtidigt medför det att låtarna inte framförs med samma energi som förr. "Hon hade dynamit i stämbanden. Fredriksson brukade sjunga med en power och känsla som lämnade de flesta långt bakom sig. Hon fick Per Gessles melodier att flyga business class. Så är det tyvärr inte nu." skriver Aftonbladet.
Hallands Nyheter recenserade konserten i onsdags, en konsert med festivalkänsla som de kallade "Rockkalas på hemmaplan".
"Nog är det så att Marie saknar en hel del av den kraft hon en gång hade. Hennes sånginsats pendlar hela kvällen mellan utmattat svag och envist stark och tyvärr lutar det ofta åt det förstnämnda.
Sprattelgubben Per Gessle å sin sida verkar inte ha åldrats en dag sedan tonåren. När han inte skuttar över scenen, sjunger, spelar och viftar med armarna så levererar han plektrum åt alla håll."
Men det finns också delar av Roxettes låtskatt som inte alls tar skada av Marie Fredrikssons tidvis förändrade röst. Efter konserten i Kalmar skriver Aftonbladet: "Däremot får It must have been love och Listen to your heart – vilka sagolika och helt knäckande låtar – en ny och mycket vacker dimension i Fredrikssons aktuella, mer nedtonade och begränsade register."
Även brittiska tidningar har hyllat Marie Fredrikssons röst och sånginsats. Roxette spelade i London den 13 juli och då skrev The Mirror: "Marie (...) träffar fortfarande alla höga toner, trots att hon förblir sittande under hela konserten. (...) Maries röst är oförglömlig i den underbara Watercolours in the Rain där hon kunde visa upp sin vackra röst som är så lätt att känna igen."
The Independent skriver att "hennes röst var ansträngd emellanåt, men hon prickar ändå de höga tonerna". Recensionen avslutas med "Fredrikssons nuvarande fysiska sårbarhet är en genuint gripande motvikt till den envisa kritik om själlöshet som Roxette så ofta fick förr. Det kanske inte är för sent för en ordentlig omvärdering."
