Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marcus Birro | Evangelium enligt Marcus

Det primära målet i Marcus Birros samling texter är att förkunna tro och diskutera relationen till Gud, skriver Elin Grelsson Almestad som undrar vad hon ska göra med hans förkunnelse.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Sakprosa

Marcus Birro

Evangelium enligt Marcus

Libris

För den som läst Marcus Birro tidigare eller av en eller annan anledning stött på hans offentliga persona är ingenting av det som nämns i de texter som utgör Evangelium enligt Marcus någonting nytt. Återigen får läsaren ta del av sorgen över förlorade barn, alkoholismen och tablettmissbruket, kärleken till hustrun och barnen och det ibland sanslösa arbetstempot med turnéer, texter, böcker och mediebråk.

I Evangelium enligt Marcus är dock Birro förtjänstfullt nedtonad. Den svulstiga, hetsande rösten som slår åt alla håll i Expressens jakt efter klickstatistik skymtar knappt. Tonen är lågmäld, ofta vördnadsfull och förlåtande mot sig själv. I den spretiga samlingen upprepas flera minnen, ibland i texter efter varandra. Ibland är texterna långa introduktioner till kursiverade gamla krönikor.

Det är en svårbestämbar samling texter. Den närmaste beskrivningen är ett teologiskt samtal där det primära målet är att förkunna tro och diskutera relationen till Gud. Det blir i några stunder ett fint samtal, om kyrkan som en plats för människan att falla sönder på och kyrkans sociala ansvar. Men här finns inget motstånd.

Att tro måste också vara att tvivla. Att bråka med sig själv, med Gud och att ständigt behöva ompröva sig själv och sin relation med Gud. Frånsett vad högröstade ateister ofta må tro är religiositet på inget sätt en antiintellektuell eller slapp hållning. Tvärtom kräver det mycket av en människa.

Birro upprepar flera gånger hur han försökte leva enligt den fria viljan, men den vägen ledde honom in i missbruk. Nu har han lagt sitt liv i Guds händer. Jag dömer ingen annans relation till Gud och har full respekt för den roll som Gud kan spela i en människas liv. Men när jag läst ut undrar jag fortfarande vad jag ska göra med Birros förkunnelse.