Veronica Maggio är en förändringens och utvecklingens förespråkare. Varför göra likadant som tidigare, när man kan utmana sig själv, göra sig själv osäker och obekväm?
-När det känns lite läskigt och osäkert, om jag inte riktigt vet om det jag gör är bra eller dåligt, det är det bästa. "Är det här skit eller fantastiskt?". Det är så det måste kännas, annars är man ute på hal is. Att göra något man redan har gjort är ju helt bortkastat. Jag vill hela tiden vara övertygad om att jag gör mitt bästa.
Med låtar som "Jag kommer", "Välkommen in" och "Mitt hjärta blöder" blev hennes förra skiva, "Satan i gatan", en försäljningsframgång som påminde om när skivindustrin mådde som bäst i slutet av 1980-talet. Direkta poplåtar, personliga texter med stor igenkänning och hög här-och-nu-känsla plus en röst som sjöng direkt till lyssnaren, var ett lyckat recept.
Christan Walz producerade då och skivan före, "Och vinnaren är...", producerades av Oskar Linnros. På nya "Handen i fickan fast jag bryr mig" har hon i stället jobbat med Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll.
Hon ville bort från den ljudbild på "Satan i gatan" som hon beskriver som polerad och lätt att lyssna på. Ingenting skaver eller skär. Nu skulle det bli tvärtom, lite fulare, kaosartat och febrigare.
-De här låtarna är gjorda på ett enklare sätt. Och med tiden har mycket försvunnit från låtarna. Många olika synt- och pianoljud är borta. I stället har gitarrerna fått ta över och basgångarna har känts viktigare den här gången.
Tidigt bestämde hon sig för att i alla fall några texter skulle bli mer drömska, svävande och inte riktigt lika tydliga som tidigare. Flummigare och vackrare var förhoppningen.
-Det lättaste sättet att få människor att känna samma sak är ju att plocka in element som gör att det känns väldigt verkligt och då tvingade jag mig själv att plocka bort de elementen. Då blir det lite svårare att förstå och kanske svårare att relatera till. Men det var den risken jag ville ta.
Veronica Maggio tycker att hon nådde fram till det där drömska och inte så lite ödesmättade här och där på skivan. Som i "Låtsas som det regnar" där hon sjunger om ett regn som aldrig slutar: "Det rinner genom kragen. Står lutad mot en stenstaty, ser sovande svanar, ser våta fasader och ödsliga parker där vi gick runt".
Hon tycker själv att hon inte förändrats särskilt mycket av framgången, självförtroendet är fortfarande en fråga om dagsform.
-Men jag är mer reserverad nu. Det är mycket för att jag känner att de har en förutfattad mening om mig, en bild av mig och så vet jag att jag jämförs med den bilden. Då kan jag känna mig pressad: "Åh nej, nu måste jag leverera, vara en rolig person". Eller tvärtom, jag brer på lite extra om jag känner att det är det de vill ha.
Veronica Maggio, född 15 mars 1981 i Uppsala. Slog igenom 2006 med singeln "Dumpa mig". Då kom också debutskivan "Vatten och bröd". För den fick hon en Grammis för årets nykomling. Två år senare kom "Och vinnaren är...". 2011 gavs skiva nummer tre ut, "Satan i gatan".
Aktuell: Med singeln "Sergels torg" och med albumet "Handen i fickan fast jag bryr mig". Hon har skrivit och producerat låtarna tillsammans med Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Magnus Lidehäll.
