Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Mörker och skramligt elände

Ed Harcourt samarbetar med producenten Flood och stundtals glimmar resultatet av elände och mörker.

Skivor

Rock    
Ed Harcourt
Furnace
(Caroline/Universal)
***

Han har inte haft en helt enkel resa Ed Harcourt. Sedan debuten strax efter millennieskiftet med vackra miniplattan Maplewood, unisona hyllningar och en Mercuryprisnominering har britten tvingats byta skivbolag två gånger och närapå försvunnit ur publikens medvetande, även om han hela tiden jobbat med stora namn (Patti Smith, Beck, Marianne Faithfull, m.fl).

Harcourts nya album är producerat av Flood, Mark Ellis, och det hörs verkligen i flera av de klangfulla, brett anlagda arrangemangen. Titelspåret Furnaces har snyggt blås och bär på en skön, oborstad råhet i sången. I The world is on fire skrapar rundgången i bakgrunden och gitarrerna biter verkligen ifrån. 

Dionysus inleds med ett stillsamt piano och man hinner precis tänka, ja, den gamle Ed Harcourt är tillbaka igen, innan marschtrummor och taggiga, oförlåtande gitarrer tar över låten. 

Furnaces känns inte som ett renodlat temaalbum, långt ifrån, men finns här en röd tråd så glimmar den av misär, elände och allsköns jobbigheter. Det är ingen partyplatta om vi säger så. Vilket inte gör så mycket, Ed Harcourt har alltid varit som bäst då ett mörker drar genom hans låtar. 

Men ett par av gitarrexcesserna hade de gärna fått skala bort.