Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kieran Long tillträdde som överintendent på Arkdes i april förra året. "Public library" är den första utställning som han håller i – och som sådan en sorts fingervisning om hans syn på framtiden. "Den visar att vi vill se på arkitektur i förhållande till människors liv", säger han.

Lyx och kontrovers i det offentliga rummet

Ett gatukök i Oskarshamn, en planerad moské i Rinkeby och ett monument som aldrig fick uppföras. I utställningen "Public luxury" visar Arkdes på den rikedom som arkitektur och design bidrar med i det offentliga rummet – men också på motsättningar och paradoxer som de ger upphov till.

Utanför Arkdes på Skeppsholmen i Stockholm står en dansbana redo för danssugna besökare. Högtalarna och musiken styrs via dansarnas mobiler. Vem som helst får testa, hur bra eller dålig man än är på att dansa.

- På sätt och vis är det här själva definitionen av offentlig lyx (public luxury). Det är en sorts gåva till allmänheten, säger Kieran Long, överintendent på Arkdes.

Ny portal öppnar museet

"Public luxury" är den första utställning Long kurerar sedan han för ett år sedan tillträdde på museet och det är uppenbart att han är förtjust över att äntligen få presentera sig för den svenska publiken. Arkitekturtrion Dansbanas (jo, de heter faktiskt så) dansvänliga installation och glaskonstnären Åsa Jungnelius färg- och formstarka tillfälliga entré till Arkdes säger mycket om utställningen, tycker han.

- Eftersom utställningen handlar om det offentliga rummet ville vi göra en förändring. Via den här vackra portalen av Åsa Jungnelius öppnar vi symboliskt Arkdes mot det offentliga rummet.

Flera av de 28 projekt som finns med i utställningen visar på de starka känslor som arkitektur och design kan skapa. Det handlar om allt från kampen för att bevara Jojjes gatukök i Oskarshamn till striden om det minnesmärke som var tänkt att hedra offren för terrordådet i Norge den 22 juli 2011.

Staten stoppade minnesmärket

I en 28 minuter lång film berättar konstnären Jonas Dahlberg om sin syn på processen som ledde fram till norska statens beslut i juni 2017 att helt stoppa "Memory wound", efter en grupp grannars upprörda klagomål.

- Världen har förändrats, i dag är det lätt för människor att uttrycka sin frustration och göra sina röster hörda. Det är bra. Men är det verkligen så att varenda individ i Norge måste ge sitt samtycke för att ett minnesmonument ska kunna byggas, är det så vi ska sköta saker i fortsättningen? undrar Kieran Long.

Han tar inte ställning för eller emot, vill att de olika verken ska fungera som en språngbräda för diskussion, men är heller inte rädd för att ta upp kontroversiella ämnen. Att, som här, låta en del av en moské utgöra centrum för en utställning skulle till exempel kunna räknas som ett vågspel i dagens polariserade debattklimat.

- Jag älskar tanken på att göra en utställning där besökarna får vandra under kupolen till en moské. Många människor har förmodligen aldrig varit med om den upplevelsen. Det får en att tänka, inte bara på verkets skönhet, utan också på hur Sverige förändras, säger Kieran Long.

Platsen närmare himlen

Verket han talar om är arkitekten Johan Celsings förslag på hur en ny moské i Rinkeby ska kunna se ut. En av byggnadens 18 kupoler har byggts upp i naturlig storlek i trä så att besökarna själva kan bilda sig en uppfattning om projektet. Skisser visar också hur kvinnorna i församlingen har fått bönegallerier som ligger högt uppe i byggnaden.

- De är närmare kupolerna, som symboliserar himlen och kosmos, och ser neråt på männen snarare än att gömmas undan, som det brukar vara i många moderna moskéer. De har fått en mer framträdande position här och det är väldigt medvetet.

Men "Public luxury" tar även upp lätta och lekfulla ämnen. Som "Spela Shoreline"-stenen till exempel. Kieran Long är mycket nöjd med att Göteborgs stad har lånat ut det hemsnickrade monumentet som 2014 sattes upp av anonyma konstnärer för att hedra Broder Daniel och låten "Shoreline".

- Jag tycker att det står för något vackert. Vi har byggt monument över krigshjältar och politiker, men väldigt sällan över ett populärkulturellt verk som talar till en hel generation. Det står för idén om att medborgarna själva kan definiera stadens betydelse.