Och de ropar tillbaka.
Det har uppstått kärlek mellan Lotta Engberg och publiken på Liseberg. Många återkommer vecka efter vecka, år efter år. Dels för att höra henne och Curt-Eric gnabbas, lyssna till melodier de inte hört på länge och kanske dessutom se en och annan känd artist.
På måndagen var temat djur och på scenen förstås gubbananerna som sjöng sin Kameleont så att den yngre delen av publiken fick sitt.
När dryga timmen var över hade Taube visor sjungits av Sven Bertil själv. Sanna Nielsen körde sin En liten fågel. Och en kvinna i publiken vid namnet Daisy försökte lära Curt Eric Holmquist att vicka på höfterna. Men han var inte ledad på det viset.
Det är ett gäng trogna själar som följt allsången under året.
På första bänk sitter Signe Mårtensson som firar sin 86 årsdag med att besöka Lottas Allsång. Många kommer redan vid tre när parken öppnar för att få bra platser men Signe som dyker upp en knapp timme före start glider rätt in på första bänk.
- Det var några här som hade sparat en plats till mig. Så rart de känner mig inte ens, men det blev en bra present. Hoppas dock att jag slipper sjunga i mikrofonen, säger hon med glimten i ögat.
Signe var inte ensam. Omkring femtusen trotsade den mulna kvällen. Det har blivit ett helt gäng stammisar som mötts och sjungit tillsammans varje vecka.
- I dag såg jag till och med att ett stort gäng hade med sig picknick. De känner inte varandra från början, men under allsångssommaren har de lärt känna varandra. Väldigt trevligt, konstaterar parkvakten Pia Rödbo.
Om allsångsabstinensen skulle bli alltför stor kan det redan nu sägas att om exakt två månader och 28 dagar så drar det i gång igen med Jul Lotta.
Ett enormt fång rosor blev publikens tack och adjö till Lotta - denna gången. De överlämnades av Lisebergs Mats Wedin och vid det laget stod hela publikhavet upp. I fjärran rasar Lisebergsbesökare ner i uppskjutet och augustikvällen sänker sitt mörker över Göteborg.
