Jag har i det längsta hoppats på att det bara skulle bli februaris ljusglimt semlan som skulle utsättas för marknadskrafternas profanering. Ett kollektivt offer från hela Sverige för att resten av våra många bakverk skulle få fredas. Semmelwraps. Semmelpizza. Jag ryser. Därför är det med ångestblandad förskräckelse jag tar del av Pressbyråns nya, sjuka kreation: lussebullskorven. En korv. I en lussebulle. Enligt byråns produktchef en fantastisk skapelse, ”eftersom Lussekatten har en söt, briocheliknande smak, som passar väldigt bra med varmkorv”.
Den logiska följden av detta är uppenbar men skrämmande. När dammluckan väl öppnat dyker gränslösa bagare upp i vart hörn. Lussewienerbröd? Lussesemla? Vad som helst kan hända. I förlängningen stundar bakverkens totala kollaps in postmodernismens skuggland. Våren 2018 väntar följande rätt: en hamburgare i ett semmelbröd. Jag ser pressmeddelandet framför mig. ”- En semla är ju ändå faktiskt bara ett briochebröd, säger Max produktchef, och smackar nöjt med läpparna. ”
